JAG TALAR UTAV RÄDSLA ATT VA TYST.

metromani; and i scream for the sunlight säger:
men det är väl som du sa. man sover inte och man blöder och allt det där, men man överlever för i slutändan finns det så mycket med det som är så ovärt och så mycket annat som är så mycket mer.
metromani; and i scream for the sunlight säger:
som att vem där på rätt sätt är mer värt. och billiga cigaretter och ännu billigare sprit, och rött läppstift och att gå ut med neurotiska hundar och att dansa till björn skifs och äta glass tills man spyr.
metromani; and i scream for the sunlight säger:
och alla göteborgscaféer och allt konstigt och bra man säger där

och det är faktiskt ganska själviskt av mig att klaga när jag har allt det där och alltid en påminnelse om det en msn-konversation, ett sms, ett telefonsamtal bort när jag lyckas glömma. Allt är på glid men jag har människor som ringer och frågar hur jag mår, som undrar hur min hund mår, vad jag har gjort idag fast jag inte gjort något alls. Människor som står i morgonrock klockan fyra på morgonen när jag supit bort vetskapen om när min buss slutar gå, som stoppar om mig och önskar mig godnatt. Jag har människor som håller undan mitt hår när jag spyr, som håller i mig hårt när jag inte orkar mer. Jag har en liten skara människor som tålmodigt lyssnar om mina utläggningar om Våra Bästa År, som tiger och nickar när jag ältar fast jag inte borde, när jag dömer utan grunder, när jag prioriterar så att man blir mörkrädd.

metromani; and i scream for the sunlight säger:
vad jag ville säga var att det ändå förändras någon gång. hoppas jag. annars är vi ganska körda, både du och jag.

och jag vill säga att vi är körda. Vi är förlorare. Vi förlitar oss för mycket och för lite på andra människor, vi röker våra lungor svarta och super upp våra pengar men köper inte nya skor fast de gamla inte håller ihop längre. Vi ser ner på de som är dummare och fulare än oss. Och vi kanske knegar på skitjobb men vi läser böcker, vi bryr oss om vad som händer i Zimbabwe fast det handlar om människor som inte rör oss och som vi aldrig kommer att träffa. Våra liv kanske handlar om att dansa, att längta till fredagen, om att skriva böcker som aldrig publiceras och tycka att vi själva är snyggast och smartast. Vi struntar i att vara för gamla eller för unga, lyssnar på musik med en mening i, vinner diskussioner och förklarar hur vi mår med låtcitat. Vi väljer nogrannt ut vår bekantskapskrets, tillåter oss att nöja oss med det bästa. Vi väljer att leva precis som vi vill och de omständigheter över vilka vi inte råder romantiserar vi tills de blir som vi vill ha dem.
Den senaste tiden har varit uppbrott och försoning
och allt det där som varit har stannat upp den här sommaren för att stukturas om till det som ska bli.
Och man kan inte leva en tonårsdröm resten av sitt liv, vi kommer snart att bli vuxna, på riktigt, men vad spelar det för roll när känslan är kvar, bara levnadsättet och tankarna anpassade efter vår ålder och utveckling.
Jag lovar att det blir bra, för vi är bra.
Hur orkar vi vara så bra?

metromani; and i scream for the sunlight säger:
för du förtjänar allt

Idag var dagen när jag fann Daugava igen. Det av mäster winnerbäcks alster 
som jag trodde minst på och som senare skulle få mig  att tro igen 
när lusten övergivit mig sen länge.
och varenda ton, varenda gitarrknäpp, varenda ord tar mig tillbaka 
till hösten och en naken spårvagn genom en gråtung göteborgsförort 
där jag fylldes av något nytt, något jag inte känt förut
och något jag fortfarande saknar.
och det är löjligt hur jag saknar de där spårvagnsresorna egentligen. 


Och innan mörkret faller
vill jag reda ut några saker
inga rätt och inga fel
vill jag öppna för en vapenvila
du har din och jag har min del

Mina ögon för blöta
för att göra epilogen rättvis
jag orkar inga flera ord
inga krafter för en vacker utgång
jag lämnar inget dukat bord

men innan morgonen kommer
vill jag lämna några varma rader
kanske möter vi en vår igen
Jag ångrar inga steg vid din sida
Jag vattnar dina växter än

Jag är patetisk, jag vet, men just nu är det okej med mig.
jag är fullständigt likgiltig.

Rickard av den Bortglömda Glödlampan, Dubbelmoralens Väktare och Poke-master, Eek den tjocke profeten af Apelstav säger:
eek
michaela. And the history books forgot about us. säger:
ens
michaela. And the history books forgot about us. säger:
grattis i efterskott
Rickard av den Bortglömda Glödlampan, Dubbelmoralens Väktare och Poke-master, Eek den tjocke profeten af Apelstav säger:
har du koll på när jag fyller år?
michaela. And the history books forgot about us. säger:
japp
michaela. And the history books forgot about us. säger:
21:e
Rickard av den Bortglömda Glödlampan, Dubbelmoralens Väktare och Poke-master, Eek den tjocke profeten af Apelstav säger:
du är inte riktigt klok

Idag är en mycket speciell dag.
Idag lägger jag, utan dåligt samvete, 449 kronor på mig själv
utan att tänka igenom det i flera veckor innan
utan att egentligen behöva det
449 kr.
ha. ha.

Idag är en speciell dag för min bror också
Min kontrollerade, välklädde och korrekte 31-årige arbetsnarkoman till bror
går idag ut och demonstrerar
jag upprepear för er som känner min bror
han går idag ut och demonstrerar
Han är på inget sätt ointresserad av politik
men att han går ut och demonstrerar
är stort.

Så idag gäller det (förmodligen)
FRA
inte FRA
Jag hinner inte med en argumentation
att det är ett uppenbart brott mot grundlagen borde räcka

Hur som kan vi finna tröst i att vi idag också är 823 dagar närmare maktskifte.

Nu ska jag ner till stan, första dan på jobbet.
Yay.

Jag börjar jobba efter schema om två dagar.
Jag kan:
- Kassan till vis del.

Jag kan inte:
- Göra återköp.
- Vissa plu-nummer som inte står i listan.
- öppnings/stängningsrutiner
- städrutiner
- tidningsrutiner
- lagret
- vart varorna står
- panten

YAY.

Men om två veckor åker jag iaf till Spanien - äntligen.

och det är sjukt att tänka på att om några månader är det New York och jag.
Som jag har väntat.

det är dålift att sitta vid datorn när man måste använda ett finger med tjugomunuters paus för att kunna skriva

fy fan vilken jävla fest
men jag är iaf full

Idag pratade jag i telefon med tre fulla slynor på hultsfred
om nedbrottningar, fyllehångel, att stjäla sjalar och donuts som smakar himmel
ochj jag saqknar dom
det känns bra att sakna
och jag vet att de saknar mig
det känns bra att bli saknad

"Vi har skålat för dig tre gånger, och det är fan inte lätt för alla är utspridda hela tiden"

De ljuger så jävla mycket när de är fulla

Sista föreställningen är genomförd
nu mina damer och herrar blir det röj så att det skvätter

Ronzas student idag
sista för iår, sista för studentåret liks
tårta och champange
och gänget från högstadiet samlade
ingenting av det vi gått igenom tillsammans
och de vägar vi tagit sen dess
hindrade att allt för en stund kändes precis som förut
jag tyckte om dom dagarna.

Idag var en nice föreställning.
Jävligt nice.
och imorgon blir det röj som aldrig förr.
nu jävlar.
varje föreställning jag spelat
varje efterfest jag festat
fanns i luften idag
jag tyckte om dom dagarna

fö nådde jag mitt mål och hamnade över 15 i snitt
och med mina mått mätt
och fast jag kanske inte borde
känner jag mig som en vinnare

fy fan vad underbart det här året var
fy fan vad bra det kommer bli
fy fan vad härligt det är att känna så
jag tyckte om dom dagarna.

Jag är så jävla bortskämd..

Något som är konstigt är att när jag har loggat in på bdb de senaste tre veckorna är 7-9 av de senaste besökarna någon jag inte känner.
skitskumt.

(Fö. fick Frasse en krage, antibiotika, smärtstillande och en order om att stanna inne i en vecka. Leden hade klarat sig så då gör han det med. Yay.)

På femman går det ett pogram som heter the power of ten, eller ngt i den stilen.
Idén består av att den tävlande, med rådgivning av en vän, ska gissa statistik.

Fråga: Hur många procent av Sveriges befolkning är rädda för att lukta illa?
Vän: Jag tror att det är ganska många som är det.
Tävlande: Ja, men Morgan, nu ska du tänka på att detta inte är representativt för vår generation och för Stockholm.

Det var lite grann som när Pernilla Wahlgren sa att hon inte skulle kunna tänka sig att flytta till Borås för där vet man inte ens vad sushi är.


Jag. blir. så. jävla. trött.

Jag är sämst på att skriva, jag vet.

De senaste dagarna har jag planerat spex till efterfesten med vlo, jobbat, dansat på brännö brygga, haft vinpicknick i slottskogen, varit på ett studentutspring, sett Navid och gudarna (samt hysteriskt pinsam morsa, men lets not even go there, det är inte jag som är hennes dotter så jag behöver inte skämmas) sen en runda på rockbaren, vilket var helt okej med mig.
Mitt högra ben, från tårna till knät är numera fullkomligt bortdövat av smärta och jag har 13 timmar på mig att få det att fungera igen, success. Den vänstra foten börjar gnälla över att få ta all vikt så jag är inte mest nöjd. Just det, när jag kom hem nyss var Frasse halt, så det blir väl en sväng till veterinären imorgon.
Uppdatering följer, kanske, men inte troligtvis.

Nu ska jag sova.

Preimären har ju varit.
i lördags.
Ursäkta, jag hänger inte riktigt med.
Nyss var jag uppspelt inför en student
som kom och gick utan att jag riktigt fattade det
men jag njöt
hela tiden

"jag verkligen sett dig idag.
Jag har verkligen sett hur du tänker och hur du menar."

Idag blandade jag ihop körsbär med tomater
såg genom fingrarna med barn som inte har tillräckligt med pengar
flörtade järnet med en småbarnspappa
åt gröt och somnade hos syster
åkte hem och tänkte bakåt och framåt och är nöjd med nu

Jag vill inte vara ensam inatt
fastän jag vet att jag måste
måste rensa, slänga och plocka undan
packa ner mina minnen
jag vill inte tänka tillbaka
jag vill inte bli påmind, inte än
det sticker av saknad
och av att jag måste göra det själv
jag vill inte vara ensam nu
men jag klarar det
inatt också

Studenten har passerat.
Jag skriver ingenting, för jag vet ingenting.
Bara att jag kände att det var dags,
att jag inte gick för kort tid på schillerska,
inte för lång heller.
Det var bara dags.

Jag kanske kommer sakna det,
hur som kommer jag alltid se tillbaka
och tänka på att jo, det var bra.
det var fint.

Jag är lite rädd för hur det kommer bli
till hösten
med mig själv
och med oss

Hur som så kommer jag alltid veta att
inte mindre än fyra personer
tog sig under mitt skinn
för det kommer de alltid att betyda

Våra dagar tillsammans är arkiverade i helgondagböcker
i bilddagböcker
och hur klyschigt och fjolligt det än låter
i mitt hjärta
nu och för alltid.

Jag uttrar er, då, nu, jämt och alltid.
What can I say when words are not enough?