JAG TALAR UTAV RÄDSLA ATT VA TYST.

Liseberg med Xander och Zaga igår.
Vi började med att åka farfars bilar och i kön och såg på bilarna som sniglade fram tänkte jag vem kan tycka att det här är kul? Sedan såg jag på Xander när han koncentrerat styrde och drog i spakar och det började komma tillbaka till mig. När ljuset i hörnet i sagoslottet tändes och gumman sa "välkommen till sagornas förtrollade värld" var jag tillbaka, nineteen going on three.

Trummeliten är Lisebergs mest underskattade attraktion. Jag skrattade så att jag tjöt. På riktigt. Det är otroligt hur snabbt de där trummorna kan snurra.

Liseberg är trängsel, långa kötider, för varmt eller kallt eller klagomål på att vädret kunde varit bättre, ungar som inte fått sova middag (Xander och Zaga), ungar som inte har fått en uppfostran (alla andras ungar) och krimskrams överallt.
På min tid kostade kuponger tio spänn styck istället för tjugo och kaninerna hade kaninkläder på sig.
Inte västar.
Inte trollkarlskläder.
Inte robin hood-koltar.
När kanin-arn tempelriddaren kom gående ville jag helst gå och dränka mig i kållerado.

Men en bussresa hem med en tvärdäckad treåring fylld av intryck och jordgubbsglass i knäet fick mig att inse att det var värt det.
På något sätt är de alltid värt det.

(men barn ska jag fan inte ha på en tio år eller så.)

My tea's gone cold, I'm wondering why
I got out of bed at all
the morning rain clouds up my window
and I can't see at all
and even if could it'd all be gray
but your picture on my wall
it reminds me that it's not so bad
it's not so bad

Söndag är första dagen på min nya uppåtperiod.
Jag längtar efter höst.

I drank too much last night, got bills to pay,
my head just feels in pain
I missed the bus and there'll be hell today,
I'm late for work again
And even if I'm there, they'll all imply
that I might not last the day
And then you call me and it's not so bad,
it's not so bad and

- Ja det är Martin.
- Hej din tjej.
- Nejmen. Är det älsklingsdottern som ringer?
- Ja. Jag skulle bara meddela att Rangers möter Islanders 4:e November.
- Dom gör det va?
- Ja. Alltså. Ingen hint eller så. Jag bara säger att de gör det. Minsann.
- Ingen hint alltså?
- Nejdå. Det betyder inte alls sälj bilen och kom till New York och gå på hockey med mig.
- Nej, det trodde jag inte heller.
- Vad bra.
- Okej. Tack för tipset.
- Varsågooooood.
- Vi ses i eftermiddag. Nu längtar jag efter dig Michaela.

Det har gått fyra veckor sedan jag träffade min far nu, undantag 10 minuter när de kom och hämtade Sallys mat för att köra den till Jennie för två veckor sedan. (stor hund = mycket mat)

Jag längtar efter dig också pappa.

Nu är jag och sally hemma igen.
jag är fruktansvärt trött
ledsen utan att kunna förklara varför
Det är jobbigt att gå upp ur sängen

Jag hatar sånt här.

Jag tänker hela tiden att snart blir det bra
snart är den här jävla övergångsperioden över
Snart står jag nedanför frihetsgudinnan
snart har jag en inkomst som jag kan lita på tar mig genom månaden
(utan ångest inför nästa)
snart bloggar jag från min egen dator
snart lagar jag mat i mitt eget kök
snart har vi scheman som går ihop
snart umgås vi regelbundet igen
snart har vi roligt ihop igen
snart känner jag att jag betyder något för de som betyder något för mig igen
snart känner jag att jag är någon värd att offra för igen, någon värd att ta upp tid. igen.
snart hamnar allt det här jag hoppas på och längtar efter i en trivsam lunk

det är motivationen
det som tagit mig igenom denna helvetessommar när mina livbojar befunnit sig på annan ort
och ikväll för första gången känner jag
att det kanske inte blir så.