hundar som oss

min stackars blogg håller verkligen på att dö ut på riktigt. ag gör ett sista försök.

jag är inne i sommarcoopmania. jag har fått löneförhöjning. jg har ingen mat hemma för jag orkar fan inte handla. jag har pengar igen. jag känner mig nyttig igen. jag saknar felicia. jag skulle gärna ta en fika. jag tänker vara nykter en stund. jag är i den där fasen med en ny människa att man lär känna varandra, på riktigt, och alla sidor i mitt liv är så jävla tydliga, allt som är bra, allt som är dåligt, allt som får mig att älska livet sådär som jag gör och allt som har gjort så ont. jag känner mig trygg med allt faktiskt. och  ibland kan jag inte känna igen hon som tittar tillbaka på mig i spegeln. hon kanske är arbetslös till hösten, men det kansket växer för varje andetag, snart kanske det bara är skrattretande hela grejen.  och just det ja, i ett bakisljust göteborg, en natt som är så sen att de flesta gett upp för länge sen, en morgon som är så tidig att de flesta sover än, berättade jag min stora hemlighet, och fick höra alla rätt saker. ett tyst löfte till mig själv att sluta bli full och ändå hanterar han mig som en människa. kanske till och med en kvinna. så som det aldrig känts förut. Jag ärfortfarande den lilla flickan i för stora skor. men jag ska nog fortfarande lyckas. någonstans är jag i allafall på väg, att hamna eller bli och jag känner mig lättad. caroline kommer hem imorgon och då behöver jag inte tänka mer. där är jag nu.

Ljuga det vet jag är synd.

En söndag som kom och gick. Middag hos mor. Jag saknar inte Lödöse och som jag och bästis diskuterade för några dagar sen så fanns det inte riktigt andra alternativ. Jag trivs. Jag försöker trivas. Jag kommer trivas snart. Lön om drygt tio minuter i alla fall, alltid något. En av mina tyskar gör sig påmind igen och det är märkligt hur stor roll de där skolresorna betydde egentligen.

come give me love

Jag och bästis på Java, ett kort man kan ta fram ibland och mysa åt, bli påfylld så att man orkar lite till. Budgetfika, torr kaka och schillerska överallt, men det är okej. så länge du är med mig.

Lyckohjulet är för jävla roligt.
Kategori: mat med måtta.
_ATT_N OCH BRÖD
"Nej jag får snurra en gång till. Jag har INGEN ANING."

Amy Diamond är lika bra.
Kategori: Progg
STAT_N _ _ _ KAPITAL_T
"Varför känns det som om alla i rummet vet vad det är utom jag?"

Fast bäst är programledarnas vitsighet då en av deltagarna är med i kyrkan.
"K som i kristen"
"M som i Moses"
"B som i bibeln.. eller belsebub!"

"Nej men du är kristen och det är ju trevligt. för dig"

Det här slår snart våra bästa år.

I gotta feeling.

Struntar i gps varningar om vattenbrist, badar i alla fall. slösar. Solen kom tillbaka till mig, intalar mig själv att allt eftersom snön smälter undan gör ångesten det med. Om några dagar får jag en bra lön. En möjligt att komma ikapp och andas ut. Jag ska snart ta tag i allt det där med träning och volontär men det är så svårt utan ett fast jobbschema. Jag ska nog hitta struktur i den här vardagen också, det känns som om det är på väg. I gotta take a little time, men det känns som det är något jag kan unna mig själv nu. Jag har lärt mig av de misstag jag gjort och de misstag de gjorde med mig. Jag tror jag vet hur jag ska göra.

Let´s get naked under blankets...

Du kommer mitt i natten. Gitarren i ena handen, seven-eleven påsen i den andra. Säger att du ar en present till mig, en klase bananer. Internt. Säger att min hund inte ser ut som på bilderna i ditt huvud, hon är bättre i verkligheten. Förstår att hon är min stolthet, min vän och familj. Jag tänker mest på att något som är mitt blivit en bild i ditt huvud.  Du drar citat ur en diskussion vi hade för flera veckor sen som jag hunnit glömma bort, ser lite missplacerad ut i min hall utan människor runt dig. Jag är inte van att se dig såhär.  Du är full och lite för stor för min lägenhet men du försvinner i min säng. Min matta är cool men mina tavlor fula. Jag tjafsar emot, du ler, undrar om vi har haft vårt första bråk nu. Bestämmer att vi ska sova, du lunkar efter. Tafatt, slår i min taklampa, trevar lite men kommer snart tillrätta bredvid mig. Säger att jag har söta öron. Säger allt du tror att jag vill höra och allt du tror du vet om mig. Går för långt. Jag fräser, du backar. Förklarar dig och och jag låter det passera. Allt är fortfarande självklart och aldrig långt från ett skratt. Varför kan vi inte bara tycka om varandra, dricka folköl och spela tv-spel? Täcket hasar ner över höften, du pussar mig i nacken, kallar mig knäpp. Du gör som jag vill, utmanar inte, pressar inte. Jag vet inte om det är för min skull eller för att du vill spela rollen som riddaren. Jag har gjort det här förut. Riddaren ramlar alltid av sin häst så småningom och är det någon som är beväpnad och klädd i stål så är det jag. Du tror att du ser igenom det, tror att det är så enkelt och att det räcker. Du är inte ens i närheten men när du går önskar jag ändå att du stannat lite till, pussat mig lite mer, hållt om mig en minut längre. Dörren stängs och jag har redan vant mig vid att du inte är där. 20 minuter och mobilen lyser. Det spelar ingen roll om du aldrig kommer tillbaka till min säng. Jag följde dig spårvagnsresan hem, för att du ville det.


... let´s get wasted, let´s get stoned.

someday i´ll be saturday night.

Michaela säger:
jag fyller år - jag bestämmer. att utnyttja situationen liks.
Apelstav säger:
Ja men precis
Apelstav säger:
Jag har inga protester faktiskt
Michaela säger:
yey
Apelstav säger:
Det är enda dagen om året du får mig dit utan att jag protesterar
Apelstav säger:
och en dag kan du ju ändå få

Staffan

Skicka ett meddelande med vad du önskar dig, och inget löjligt om att du inte önskar dig nåt. Då får du bara nåt du inte vet att du vill ha alternativt nåt du verkligen INTE vill ha :P:P




Andreas säger:
det skall ju inte vara så svårt att lösa :)
vad vill du ha i present?'
michaela.        A girl, she doesn't live by only Rock'n'Roll and brew. säger:
att alla kommer och är glada.  
Andreas säger:
alltså, jag kräktes just.. vad är du? en tävlande i fröken sverige?
michaela.        A girl, she doesn't live by only Rock'n'Roll and brew. säger:
haha
j
a
jag har försökt dölja det länge
Andreas säger:
hahaha
haha.. nu är katten ur påsen.. okej, så du vill ha en skönhetsoperation då?
michaela.        A girl, she doesn't live by only Rock'n'Roll and brew. säger:
de tycker du att jag bhöver?  
Andreas säger:
nej men jag tänkte om du skall bli fröken sverige
eller fan det blev fel
skitsamma.. du får sprit.





Födelsedagsplaner. Det känns bra. Jag har alltid tyckt om mina födelsedagar för att aldrig har jag haft en enda utan att jag har känt mig som den mest älskade människan på jorden. bästis och jag ska vara så snygga att klockorna stannar. caroline ska ta med partyjess. jag önskar att felicia kunde bo i götebog och att malin inte jobbade just då. men annars blir det bra. iår med.

och nu är inget fel med världens finaste jen som kommer med kladdkaka, luktar vanilj som bara hon gör och somnar i min soffa.

I want to know what love is.

Syster och hund har åkt till byn och lämnat mig ensam med mig själv. jag tar en paus, laddar, gör mitt bästa. när jag utan förvaring börjar gråta okontrollerat förstår jag att jag behöver det. jag jobbar inte, pluggar inte och längtar till januari. 



I gotta take a little time
A little time to think things over
I better read between the lines
In case I need it when Im older

Now this mountain I must climb
Feels like a world upon my shoulders
Through the clouds I see love shine
It keeps me warm as life grows colder

In my life there's been heartache and pain
I dont know if I can face it again
Cant stop now, I've traveled so far
To change this lonely life

I wanna know what love is
I want you to show me

I d love to say Im okay.

Det känns ungefär som om jag står utanför allt och tittar på när andra lever sitt liv. Det känns som om inget har hänt och ingenting händer. det lunkar på utan att jag varken deltar eller tillhör. jag ordnar upp det som är fel men jag är inte säker på att jag gör det på rätt sätt. beirut brinner,  schwiez gör mig besviken och berlin lockar. en månad kvar.

fan i helvete

helvetes jävla horkväll. min första lediga lördag på ett år och här sitter jag. fan i helvete vad jag hatar mitt jävla liv.

swim or sink.

Ta bilddagboken ta helgon ta lådan under min säng.
Jag vill inte minnas mer, kan inte minnas mer och det är helt åt helvete.
Jag kommer inte ihåg vart det var jag ville komma när jag gick runt i cirklar, vad det var jag gömde mig ifrån tätt tryckt mot en tegelvägg, huvan uppdragen och en cigarett som glödde i mörkret.
Jag kommer inte ihåg var det var du sa som jag alltid tyckte var en sån tröst, förstod inte dina prioriteringar, värderingar, förstod aldrig vad du kom ifrån, aldrig ditt vulgära sätt och jag kan inte låta bli att undra om det var gemensamma vänner vi hade, att vi aldrig hade gått annars och det är därför vi inte går nu.
Jag kan inte för mitt liv minnas vad det var med honom som gjorde att jag bara kunde sova om han var där, jag kommer inte ihåg hur det kändes när han log, bara att jag tyckte om hans överläpp. Jag kämpar för att minnas vad jag kämpade för, men det handlade aldrig om oss, det var min kamp och tro mig, jag har inte ens vunnit slaget än, kriget återstår och jag är rädd.
Jag minns inte varför jag kunde relatera så bra till dig, trots att jag alltid kände mig som stora stygga vargen bredvid dig, söta, intelligenta, försiktiga, jag vet inte var vi tappade varandra och jag förstår förtfarande inte vad som hände. Var det för svalt, för långt redan från början?
En enda sak minns jag som om det var igår fast det var årstider sen. Jag var uppklädd, ansträngde mig, och du höll i mig som om du aldrig tänkte släppa. "Du är jävligt fin" utan att släppa blicken och jag trodde dig. Jag kände mig aldrig obekväm då, bara alla fina känslor som kan rymmas under en hud och såhär i efterhand kan jag hata dig för att tog dig så nära. Det var riktigt och sant som ingenting innan och ingenting sen dess och jag undrar om du vet att jag klädde upp mig, ansträngde mig, för din skull. Det skär att du är mil härifrån i någon annans armar utan att veta vad jag skulle ha gjort för att ha dig hos mig inatt.
Jag har inte ens vunnit slaget. 

Kortedala betyder ett nytt liv, nya tapeter, nya möbler, nya kvarter, nya rutiner och jag börjar om nu. Jag väntar på att det ska sluta göra mig ledsen, sluta göra mig förbannad, sluta göra mig besviken men till dess lägger jag det till vila, en dag, inte nu men senare, fikar jag med andra människor, får jag andra sms med annan humor, vaknar jag upp i andra armar, kysser andra läppar som säger andra saker och jag kommer att tro på det. 

   

och mitt cyniska hjärta flimrar

finfin kväll på sejdeln och det hjälps inte. jag blir ändå så arg så fort jag blir ensam. jag är förbannad för att jag, det som var snygga, smarta, självsäkra jag lät det här nå en punkt när jag inte ens pallar att ta en jävla fristående kurs utan att känna mig korkad och värdelös. Hur jag fortfarande ifrågasätter allt som är jag. Hur jag fortfande skäms. Jag hatar hur inihelvtes ont det fortfarande gör och jag hatar att en sådan jävla människa vet sånt om mig jag trodde att jag bara anförtrodde de som aldrig skulle svika, som skulle stanna föralltid, om inte annat som ett fint minne när livet dragit åt oss olika håll. Jag hatar att jag förlät. Jag hatar att min ilska och skam går obemärkt förbi den som orsakat den. Jag hatar att hon sårade igen, sårade någon jag skulle gå genom eld och vatten för. Allra mest hatar jag insikten.
Det här förlåter jag aldrig.


Äckliga vidriga jävla människor till att röra sig i ögonvrån, riva upp allt igen och jag måste spotta för att inte slå.



Han hade all anledning att vara rädd. Jag hade varit ute efter blod.

Hej nya liv

kampen mot boplats är över. Jag och Caroline flyttar till en trea i kortedala 1:e november. En trea som kommer bli totalrenoverad, som har balkong och väggmålning i badrummet. I mitt huvud hänger ed hardy-tavlorna redan på väggen. Sally flyttar med och så småningom kommer vi ha en bil också. Det känns som allt kan börja nu.

I surrender.

jävla crapdag. jag gillar inte coop just nu men jag sticker inte för att det blåser. mitt internet är sönder för femtielfte gången men den här gången gav de mig ialla fall ett lånemodem. jag är förbannad, igen och jag gillar inte kritik  blottat på nätet, inlindad i interna meningar. direkt adreserat, jag tar inte det idag. jag gjorde mitt jävla bästa och jag är ledsen om det inte räckte till. jag ger upp.
jag kan tyvärr inte hjälpa att alla människor bestämde sig för att fucka upp sina liv samtidigt jag kan tyvärr inte hjälpa att alla sliter mig åt varsitt håll. så mitt tafatta försök att kombinera brutala mängder jobb och jourhavande psykologi misslyckades och jag står kvar med anklagande blickar och vetskapen att jag inte gjorde tillräckligt för någon. ursäkta mig så jävla mycket. ring bris eller kyrkan eller allt annat de gör reklam för på spårvagnarna nästa gång. som sagt, jag ger upp.
jag vill bara desperat att den här veckan ska ta slut, till söndag, och liseberg med xander och zaga och Caroline och det är väl sant som de säger, vill man ha äkta kärlek får man vända sig till familjen eller sig själv.
men nyår lovar en annan stad med hon som fatiskt älskar mig, vad än, när än.
och jag har röda skor, klackar  och rosett. de är snyggare än dina.
dag 25 avklarad, en jävla dag kvar och då jävlar blir det ben & jerrys.

same old story

Mina 25 dagar blev 26, jag är 22 dagar in, 4 kvar. same old story. jag har världens bästa mamma, världens bästa pappa, världens bästa syster, världens bästa bästis. jag har världens bästa av varje exemplar. jag stretar vidare, iväntan på världens bästa lönespec. idagarna får jag veta om min syster och jag kan börja bygga världens bästa hem och jag kan ta hem världens bästa hund. jag behöver puls, rus, sex drugs and rock'n roll och coop erbjuder inget av det så jag ska göra fredag till, ja, världens bästa. jag är för trött för mitt eget bästa, vill bara spara känslan.

fighter

15 dagar in, 10 kvar. jag lever på koffeintabletter, cola, enportionsrätter och cigg. och ilska. gamla sår rivs upp och jag är inte säker på att jag är förstådd. jag ifrågasätter det mesta i mitt liv, mmen jag tänker att jag kommer ur det här perspektiv rikare. jag vet i allafall att det inte r jag som är den psykotiska bitchen men jag är inte säker på att det räcker.
vi fick inte lgenheten i tuve men det gör inte jättemycket för vi fick erbjudande på en annan i samma område i fredags. det rullar på. och jag var på sejdeln en lönefredag med två veckors alkoholabstines i blodet och betällde in en cola. jag har visst karaktär.

ps. jag tänker gå igom hela den här hösten utan att bjuda en enda människa på en enda öl ha ha ha.ds.

ready to rock, ready to roll.

Jag är åtta dagar in, sjutton kvar. Jag trivs än. Läser mina böcker, njuter av tystnad. jag avsätter tid, ringer när jag kan men annars är det jobb och ensamhet och jag gillar det. första sovmorgonen på en vecka, jag äter ordentlig frukost, dansar runt i min stökiga med morgonrock och hårinpackning till old time rock and roll och, ja, trivs.
På ett sätt vet jag väl att det är fel att sitta tyst och sura, stirra ut genom fönstret, men jag kom till insiken om att jag inte behöver acceptera, tolerea, förlåta. det är mitt val och jag väljer att låta bli. Min grej har alltid varit att omge mig med guldkornen och silver just wont do.
27 augusti är det fest. då jävlar. til then, inte en droppe alkoholboch det känns bra, jag renar, startar om, hämtar kraft från ett annat håll, från inuti mig själv.
Den här perioden är en prövning på så många plan, och jag är löjligt stolt över att det går så bra.
Imorgon är det visning på en lägenhet som är för bra för att vara sann, men vi har redan vunnit, min syster och jag, vi har fått ett erbjudande och det sätter stenen i rullning. vi är på gång.

ajöken fröken och vi hörs om en vecka eller två.

nothing to say.

Jag är inte hemma särskilt mycket nuförtiden, alltså bloggar jag inte heller.
Jag jobbar femsex dar i veckan nu fram tills den tredje augusti. Då kör jag 24 dar i rad och jag tänker inte kontakta någon under den tiden. eller rättare sagt, umgänge efter mina villkor. det brukar bli bra i alla fall. jag får min dos av kladdkaka hos bästis, sejdelnöl med andreas och ricKard och korv och mos med caroline. jag skulle vilja peta in fler fikor med josefine bara men jag är sämst och hon är jude - omöjlig kombination.

jag trivs.

när skattepengar och semesterersättning och överskotten från mina hysteriska veckor kommer in har jag en gadd på min skuldra, en sprillans ny tv, en vecka långtbort och drömsoffan. och det är mitt, och jag har jobbat för det själv och jag är bäst.

jag har inget att säga och inget att ge. Jag håller mig ganska mycket för mig själv. läser ut bok efter bok och orkar inte bry mig. jag lovarlovarlovar att bli gladare och mer social och orkar mer. jag bara njuter av att ha tid för mig själv just nu, njuter av det fina i att vara helt ensam.



ps. vad är grejen med allt detta gnäll? jag är så jävla trött på den evighetslånga tävling i vem det är mest synd om och ärligt talat, det är så tröttsamt och rent patetiskt med denna självömnkan hela tiden. livet blir fan vad man gör det till och det skulle vara ganska bra om folk kunde ta tag i sig själv, för ingen kommer göra något åt det åt dem.
meddelande till världen: ryck upp er för i helvete. ds.

That´s it, det här var allt.

finfin dag med kakor i en park med ett födelsedagsbarn, nachos och  öl på en uteservering med caroline och sangria och briska med bästis, en bästis som plåstrar om mina fötter när de gör ont och det säger väl allt.

och ändå är det skuggor överallt oc et känns som alla står inför svåra insikter och tuffa beslut. Jag försöker säga rätt saker och finnas tillför alla och javt inte om det räcker men man ska i varje fall försöka.


Jag avslutar kvällen med varma mackor, cola och Kirre och med en enda fråga kvar, som inte lämnar mig ifred.

Vad flydde ni ifrån när ni flydde till varann?

Livet är ett krig.

Nu lämnar jag stockholm bakom mig.  Det har varit fint. Språngmarscher på söder i natten, fika på sten sture enligt tradition, fisksoppa hos patrik, livrustkammaren,  trängas tre personer i en nittiosäng (fast det var nog mest felicia som led), öl på mundo och diskussioner om varför vi egentligen släppte det vi visste att vi kunde. Vart tog egentligen diciplinen och inspirationen vägen?

Livrustkammaren är ett jävla läskigt ställe egentligen. När museiföremål involverar linneduk som gustav II Adolfs hjärta förvardes i med tillhörande blodfläckar, väst som Gustav III bar när han sköts med tillhörande kulhål och blodfläckar, kulorna man gröpte ur Gustav III och en bit av Karl XII fosterhinna kan man inte hjälpa att häpna och facsineras.

"Nu är det tyvärr så att vi ska gå och fika på sten sture för jag gör alltid det när jag är i stockholm för de ligger i samma valv som jacob johan anckarström satt fängslad."
"JA MEN DET SKA VI FÖR JAG ÄR FAKTISKT SLÄKT MED JOAKIM VON ANKARSTRÖM."

Dom sa till mig: "åk inte till stockholm,
för du blir aldrig mer densamma"
för ett par bruna ögon for jag,
men stockholm blir aldrig min stad. 



                                                           


Det här är rock!


Vart var jag en gång?

Jag vet inte. Jag har nog inga ord kvar. Jag vill inte bli tyst igen men jag vet att det är påväg ditåt. Jag lovar att sluta vara bitter och jag lovar att ta tag i mig själv men inte nu, inte idag. Jag skulle helst av allt åka till stockholm nu, jag skulle behöva det men istället tar jag 600 till mamma och sally. Jag ska vara en snäll och duktig dotter och inte tänka på att allt går snett. Jag glider ifrån allt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0