dialog mellan vänner en natt

Ge aldrig ut lösenord eller kreditkortsnummer i en konversation med snabbmeddelanden.

Apelstav säger:
Godkväll kamrat
Apelstav säger:
Hur står det till?
Michaela säger:
rockbaren
Michaela säger:
sambucca
Apelstav säger:
Fan
Michaela säger:
bailes
Apelstav säger:
Jag som var påväg in dit förut
Michaela säger:
men va?
Michaela säger:
nog
Apelstav säger:
Ja, jag hamnade på Dancing Dingo istället för att en klasskamrat var där
Michaela säger:
caroline va där inan
Apelstav säger:
Sedan har jag fått reda på att både du och Anders var på RB
Apelstav säger:
När gick hon?
Michaela säger:
vid två
Apelstav säger:
men jag kom dit vid 1
Apelstav säger:
eller nej. Halv två.
Michaela säger:
hon gck vid kvar i kanske
Michaela säger:
kvart
Apelstav säger:
Fast vi borde ju varit där samtidigt då faktiskt
Apelstav säger:
Märkligt
Michaela säger:
vad i allwin dzr
Michaela säger:
nej
Apelstav säger:
Men precis. Vad i allwin dzr
Michaela säger:
det är inte bara mitt tagent birf
Michaela säger:
jag är beredd att ta på mif gel av skulden
Apelstav säger:
*KlappaÄ
Apelstav säger:
Jag är inte riktigt på topp heller uppenbarligen
Michaela säger:
ja
Michaela säger:
graet
Michaela säger:
vi gör rb imorn
Michaela säger:
mkom eller va i en låda
Apelstav säger:
Inte var en låda?
Apelstav säger:
Jag skall till Diamond Dogs imorgon
Michaela säger:
dom har stängt
Michaela säger:
konkurs
Apelstav säger:
men min vän har spelning där imorgon?
Michaela säger:
det är ett ecken från gud
Michaela säger:
den allsmäktige
Apelstav säger:
Allsmäktighet är en paradox se teodiceproblemet och utveckling.
Michaela säger:
om gud inns varför on?
Michaela säger:
ONT
Michaela säger:
därför att gud är en lurg jäel som vill att vi ska kmpa
Apelstav säger:
Nja, snarare om Gud är allsmäktig så varför finns ondska. Svaret är den fria viljan, vilket i sig möjliggör för ondska att existera utanför Gud därav paradoxen. Sedan så finns en mer praktisk paradox i allsmäktighet. Kan Gud skapa en sten som är för tung för honom att lyfta?
Michaela säger:
nej
Michaela säger:
gud släpper på tyglarna
Michaela säger:
han låter oss leva rövare
Michaela säger:
men om han esdnae
Michaela säger:
ledsnar
Apelstav säger:
Vad händer om han esdnae?
Michaela säger:
kan han vifta på fingret ocj göra all bra
Michaela säger:
vi är alla guds prvata sociala expriment
Michaela säger:
han håler oss
Michaela säger:
¨
Michaela säger:
hab vet
Apelstav säger:
Du är hemskt söt när du är full.
Michaela säger:
han är nyfiken och vil se bart vi ska
Apelstav säger:
Nästan som en anka
Michaela säger:
jag är alltid söt
Apelstav säger:
Nej. Jag har burit hem dig. Du är inte alltid söt.
Michaela säger:
hahaha
Michaela säger:
jag diskutetrad det hela med tjnerese
Michaela säger:
vi pratade om vadkar
Michaela säger:
om man låte en mnniska städa UNDER ENS BADKAR
Michaela säger:
OJ
Michaela säger:
åtgärdat
Michaela säger:

Michaela säger:
r människan en sann vän
Michaela säger:
man blotar vad som fnns under nes bakar
Michaela säger:
och då har man en vän
Apelstav säger:
Vem skulle någonsin få för sig att städa under en annans badkar?
Michaela säger:
EN VÄN
Apelstav säger:
Då har jag inga vänner. Eller snarare så är jag inte vän till någon
Michaela säger:
sant
Michaela säger:
men s ar du inget badkar heller
Apelstav säger:
Jo, det har jag
Michaela säger:
fan
Apelstav säger:
Jag badar i det ett par gånger i veckan
Apelstav säger:
Det är bara det att jag inte är vän till någon som sag
Apelstav säger:
t
Michaela säger:
vad i helvete
Michaela säger:
du får skaffa dig några
Michaela säger:
på google
Michaela säger:
eller comviq
Apelstav säger:
Nej, usch. Jag klarar mig så hemskt bra ändå
Apelstav säger:
Kanske därför jag tvingas leva i celibat dock. Ny raggningsreplik "Hej, vill du att jag skall städa under ditt badkar? *Blink blink*
Apelstav säger:
"
Michaela säger:
du
Michaela säger:
denna dag
Michaela säger:
kom en man til mid
Michaela säger:
och sa
Michaela säger:
jag vill slika din itta hella naten
Michaela säger:
jag avböjde
Michaela säger:
artigt men bestämt
Apelstav säger:
Uppenbarligen. Jag tror att han överdrev. Det hade varit hemskt påfrestande. Tungan är ju en muskel trots allt
Michaela säger:
ja och jag vill ju ihte han ska få träningsvärk
Apelstav säger:
men precis. Så det var ju för hans egen skull du avböjde
Apelstav säger:
och kanske lite för osmakligheten
Michaela säger:
jag har fått nog av osamklighet de senaste dagrna
Michaela säger:
jag måste sova nu
Michaela säger:
sallt kommer vilja ha mat om fyr timar
Michaela säger:
ja msåt vila innan
Michaela säger:
plus att caroline har sex vägg i vägg så jag vill helst gå tilmitt rum nu
Michaela säger:
adjken adjö

och så går vi på't igen.

Inget internet igen. Julen flöt på, nyår i Berlin och jag väljer att se det som en ny chans den här gången. Dags för nya tag, nya vägar och lite jävla anamna. Årssammanfattningen kommer enl. tradition men bara när telenor bestämmer sig för att samarbeta.

och ingen jävel når mig nånsin mera.

Det har varit på gång ett tag nu. Ilskan har släppt och insikten växer. Undan för undan när grejerna kommer upp ur sin kartonger och hamnar på plats gör allt annat det också. Jag är smart, jag är snygg, jag är självständig, på alla sätt som räknas. det har ju funnits där hela tiden utan att jag sett det. Jag är klok för det säger felicia. Jag är stark för det säger therese. Jag är rolig för det säger caroline.  Jag förtjänar det bästa för det säger andreas och det är tamigfan sant. 
Jag vet vem jag är och jag vet precis vad andra är. Jag väljer själv vilken människa jag vill vara, hur mitt liv ska levas och vad och vilka som ska ingå i det.
Det tog lite tid men nu är känslan där, den jag fick serverad med välling som liten, livnärt mig på större delen av tiden sen dess, som försvann och som jag virrade runt och gick vilse utan. Känslan av att jag duger. 
Det här har jag lärt mig, ingen ska få mig att tänka annorlunda igen.  


innan mörkret faller
ska jag lämna några varma rader
ska jag vara din starka vän
ska jag visa upp några bättre sidor
och lova dig nånting igen

innan morgonen kommer
ska jag vända alla kappor tillbaka
och lita mer på min kraft
ska jag hämta nånting jag förlorat
en vilja som jag faktiskt haft
 

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
jag har trampat upp stigar där gränserna går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer 


 

klaff

sover inte. läser inte. omger mig med listor, budgetar, inflyttningsfest, en känsla av att allt klappar. tänker på rickard som precis haft sin sista kväll i tynnered, på hur jag kände mig och att det snart är dags att packa ner allt igen. tiderna förändras. det klaffar. jag gör tillochmed planer för gymkort, volontärarbete. seriösa liv. bara för att jag inte måste. klaff.

Diagnos: astma.

och det är väl sant att jag inte kunde sova på hela natten, ett nytt paniksamtal och akuten. Syrgasmask, dropp, blodprover och lungröntgen. Diagnos, virusinfektion i lungorna, påföljande astma. score.

Jag har packat ner datorn och "the age of empire", åkt till huset på landet för att vila upp mig några dagar. Det står en säng bäddad åt mig, en hund som inte hoppar på mig idag, en storasyster som kokar nyponsoppa. TV och slippa tänka själv, sjukskriven utan att ha något att säga till om. Mina händer skakar och jag letar på främmande platser efter ro. En längtan efter fel som blir rätt, trots olika prioriteringar, städer, generationer. Håll om mig inatt.

till cure och camouflage och cure igen

och det finns något fint i det så otroligt miserabla som att missa sista busen hem. Andreas som omedelbart erbjuder sin soffa (men du har ju förihelvete KATT) och rickard som skickar oroliga sms, värre än mamma. (jag vill inte att du springer runt ensam i stan, hör av dig så jag slipper oroa mig) och att stå utanför bästis dörr halv fem på morgonen  och veta att den är öppen. och att den liks alltid kommer vara det.


min tjugofyra dagar blev tjuofem och jag funderar på att prioritera bort soffa och pragvecka till förmån för tågluff nästa sommar. men jag tänker unna mig en medeltidsfestival i september, om jag så ska åka ensam och mest av allt vill jag att jag och felicia ska göra som vi sa, åka tåg till en by i ryssland, hyra in oss hos en tant med huckle, titta på kor som betar och bara vara arga i ett par dar.

morphene,
du har ögon som vill gråta
säger nej när det gör ont



Apelstav säger:
För att ärligt talat, jag tänker inte gå tjugofem dagar utan att se av dig. Det fungerar faktiskt inte så.




 


...

ja jo. öl måndag, tisdag, onsdag och torsdag borde göra det okej att sitta hemma men en bok och te ikväll. av någon anledning längtar jag tillbaka, antagligen för att min lägenhet är stökigast i världen och jag orkar verkligen inte. Jag bosätter mig på coop de närmsta dagarna och vet inte hur jag ska palla men det är väl bara smaka på extraanställdes bittra smak. det känns så ovant att tänka på therese och andreas som singlar, nästan absurt, och jag antar att allt är i förändring och jag vet inte var jag hamnar. popoffer är idioter och jag är trött på att tänka "det blir bättre när..."
Nu ska jag sova, jag hör av mig när jag har ett liv igen. 

En kväll i juni, då när sommarn är som bäst.

gillarhelg. Ramla hem klockan fem både lördag och söndag, gladfull och vacker för en sammanlagd kostnad av 116 kronor. Jag gillar att bli bjuden, fulaste frisyren vinner, vimlet och lika mycket rekordelig cider, eld och gitarr en sommarnatt som kommer och går utan att man märker det.
Jag vill ha puls.

Jag längtar efter lön, efter felicia, efter uteserveringarna, efter rutiner. Överallt talas det om sommarlov och semester medan jag samlar mina krafter inför helvetet på coop. Men jag kommer åtminstone vara väldans rik till hösten.
Dumma dumma bästis som måste resa bort just när jag är som mest förvriden.
Jag hatar att känna såhär, lite av allt. Lite sårad, lite förvirrad, lite orolig, lite lust. Men jag biter ihop och laddar för en ny dag, en ny vecka, och kanske förhoppningsvis lite ordning och reda på saker och ting.


There is a light that never goes out.

jag orkar faktiskt inte blogga. har ungefär nollkommanollnoll lust att skriva ner hur innehållslöst mitt liv egetligen är för tillfället. jag är bara glad att jag inte har cancer och att min hund fortfarande lever, att de flesta fått leva.
jag har sån enorm tacksamhet för det att det blir till dåligt samvete istället.
Huir som helst har jag varit på äventyr i angered, en myra gjorde mig glad och ikväll var det genrep med ljuda os och det gick crap.

Ellinor tog studenten idag och jag kan faktiskt inte förstå att det var ett helt år sedan det var jag som stod i min vita mössa och pustade ut. aldrig har jag känt mig så upprymd och aldrig så älskad. Hela gymnasiet är mest en dimma numera och ibland kan jag undra om det var så underbart som jag tror mig minnas det. Antagligen var det det och hur som så vet jag att hösten 05 råkade fem personer hamna i samma klass. Fem personer från fem olika platser med fem olika erfarenheter men med ett enda löfte. We will rock you.



här får man krafterna igen.

Jag sitter på en madrass i rummet på söder. Jag har gjort av med mina pengar, ätit skärpmat tre gånger om dagen och tappat mitt örhänge. Jag ska åka hem idag och de känns som om jag aldrig riktigt hann hit. Fast det jorde jag ju. Nu ska jag tlll livrustkammaren och cornelis och försöka hålla i de pengar som är kvar.


Men hjärter dam, här får man krafterna igen
snat ska jag ta mig ut på isen, men inte än.


Så jag låter Göteborg va.

Jag skrev just en jävla uppsats om mitt liv men jag tror att tillochmed blogg.se tycker att jag blev för långrandig.
Anyways. Jag sitter på en buss. Det är helt okej. Jag gillar Sverige (stäm mig) och jag gillar att titta på Sverige. Jag gillar hur skog blir samhällen och skog igen. Jag gillar att titta på människor som jag inte känner  i områden jag inte känner till  och jag vet inte varför. Antagligen för att det är skönt att veta att sverige är större än göteorg och att sveriges befolkning är fler än griniga kärringar på guldheden. Så jag åker buss, för även om det tar en jävla tid och och är sjukt obekvämt s är det billigast och kassörskor på coop är förpassade till billigast men det skiter jag i för jag har betalat mina räkningar och satt in pengar på ica-kortet och betalat av det sista på min skuld till mamma och pappa har jag fortfarande marginaler kvar att åka iväg för.  Jag är jävligt bra nämligen.
Det är okej att åka buss. Jag trodde inte det. Jag vaknade orolig och tänkte ringa och sjukanmäla mig från min vän. Mamma hinner före och hon hör direkt. Hon säger att jag är töntig och jag säger att då får jag vara det. Hon säger att jag faktskt åkte till New York själv och jag säger att det är faktiskt sant. Så jag tänker att det är klart att det inte är någon som tar med sig en katt ända till stockholm. att busschauffören inte kan tvinga mig att stanna kvar på bussen om jag vill gå av och nu är jag påväg. Sverige är fint. Jag åker förbi åmåls busstation där vi väntade på tåget till arvika. Det är sommar, sommaren 06, innan guldheden, innan mitt liv vände och inte blev sig likt igen. Jag åker förbi Brålanda och LÅDAN, Rasta där vi hade bensträckarpaus när vi skulle till arvika 07 strax innan mitt liv skulle vända igen.
Jonas Gardell och Cornelis håller mig sällskap och jag är glad att jag inte åker tåg. Buss går andra vägar och långsamt så att man hinner se och gud ska veta att jag behöver komma bort, behöver ha lite tid för mig själv. Snart är jag på söder med en säl och en räv och jag vet inte varför det känns som om jag sitter på spårvagnen påväg till den där festen igen. Det är så längesen nu.  Hur som helst spelar det ingen roll, och jag bryr mig inte om vi ska bygga oss en båt eller kanske bara spela lite squash för det blir ändå bra. Vi är så bra.


I'm leaving for a destination I still don't know

Det känns som om jag är på rätt spår fast jag lika väl kan vara påväg käpprätt åt helvete.
Jag vet inte hur det går med lägenheten i kortedala. Det är 80 procents chans att jag inte får den och gör jag det har jag tre dubbla hyror att betala. fast jag vill ju ha den. Jag hoppas att jag läser min historiakurs till hösten och att det flyter på coop. Men jag vet inte.
Destination unknown.  


(hursomhelst är jag tilbaka till ändlösa telefonsamtal, avsluta meningar och prata i mun, det som gjorde mig säker på att jag är en del av en helhet och nu vet jag att allt jag trodde på är sant. Vad som än händer är det vi.) 

Jag hugger i sten.

Jag vaknade upp i ett par starka armar. Utvilad efter konstant sömn en hel natt igenom och ändå ingen vilja att gå upp ur sängen. Någonsin.
(bland välbekanta  dofter, mellan välbekanta lakan
som ifall vi nånsin hade vart ett par.)


"Jag vet aldrig om du vill tortera mg eller ha ... ömhet?"

Det är en balans antar jag. Du var alltid tilltäckligt bra för att göra mig bättre och tillräckligt dålig för att göra det lätt för mig att hålla distansen. Jag behöver aldrig förklara vad det är som är så jobbigt. En puss på pannan och det är borta.


Jag skulle storhandla själv. Jag vet inte vad jag tänkte. Rickard komoch hjälpte mig att bära (annars hade jag fortfarande varit på väg hem). Vi belönar oss med glass, maränger och chokladsås, toppar det med chips och dipp. Chillar på det.

"Man blir så tjock av att umgås med dig"

Jag vaknade upp ensam i morse och kände mig - nöjd? Kanske kanske kan jag ana en struktur nu. Kanske börjar alla delar falla på plats. Kanske kanske åtminstone snart.

Nu: Simhall, sedan tvättstuga följt av Coop.


... men jag tror att jag sakta börjar se en figur.


Påsk i Lödöse, som det ska vara.

Jag är hemma i Lödöse över påsk. Min familjs flykt till Lidköping ger mig en nostalgitripp och kvalitetstid med sally. Det var skönt att komma hem igår, äta smörgåsar med leverpastej och smörgåsgurka på mjukt bröd, mitt yrväder springades runt benen och rickard som spelar gitarr i vardagsrummet. Det är vår, och lödöse är vackert om våren.
Jag är tacksam för vad jag har, och för min tur.

"Jag kan verkligen se hela din barndom passera här"

Fröken Andrea och jag, jag somnar såklart, men det är fint att veta att det som var fortfarande går att få.
Nu ska jag jobba min sjuhundramiljonte lördag i rad, jag kommer inte att sakna att sitta på centralen till kvart i tolv inatt
men vadän så kommer jag ändå alltid hem.


"Det är väl så att man för det mesta slutar där man börjar."

Det gör inget.

oh happy day

Igår åkte jag hem utan ipod och mobil utan batteri och kom hem till ett internet som inte fungerade. suck.



Men gårdagen var slottskogen med Xander och Zaga, sälar, glass och många skratt.
 
"dumma gamla björn"

Detta följdes av en navy-dejt, kladdkaka och bryt.

"Jag fattar inte varför västra götaland ska gå ihop med värmland"
"är inte det naturligt med tanke på värnen?"
Diskussionen fortstter
"Måste vi hade den här helt betydelselösa diskussionen?"
"ja."
Diskussionen fortsätter ytterligare.
"Visste ni att navelludd inte bara är ludd från kläder, utan också hudavlagringar och hår."
Jag tror att betydelselösa disskussioner är ngt av ett måste.


Nu får det fan va bra.

jag har fortfarande inte städat. det är farligt att tänka att det bara är en själv som behöver se det. jag slits mellan hj
ällbo, inte hjällb och förundras av att jag tvekar till en chans på förstahandskontrakt  men samtidigt är jag väl väldigt bortskämd med lugna områden, fina ställen att bo på. kvällen  var öl på sejdeln, som det brukar vara men ändå inte.
det är visst nån som är tillbaka. 




annars är jag trött och har mest ingen lust, men det kommer väl. 

dododo

Jag  blir väldans trött av att jobba dag, kommer aldrig riktigt ikapp när rutiner rubbas. Men det är fint att komma hem och ligga på soffan och kolla på ncis medans storasyster städar, diskar och gör mat.
dagens tacksamhet.  

Death is not the end.

When you're sad and when you're lonely
And you haven't got a friend
Just remember that death is not the end
And all that you held sacred
Falls down and does not mend
Just remember that death is not the end


(åh gud, det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort.)

Buses and trains.

Min pappa har blivit gammal. http://ttela.se/familj/1.419729


"AAAAAAOOOOOOUUUUÅÅÅÅIIIIIIIIIIAAAAAAAAOOOOOOOUUUUUUUUIIIIIIIIIAAAAAAAA"
"Vad är det med hunden?"
"Michaela kom hem."


Det finns en fyrbent anledning till att jag önskar att jag väntat med att flytta hemifrån. Men det värmer att min älskvärda och neurotiska blir lika glad av att se mig som jag av henne.


Idag är jag tacksam för Navy CIS repriserna som börjar lagom tills jag kommer hem från jobbet.  Med chokladpudding och passionssoda är livet mest nice ändå. Mer nice om Felicia kommer hem till påsk.
Jag saknar dig, slyna.

Yes it is I - Lottie, the curse of Millhaven.

Dagen var parkhäng jag nog inte vågat hoppas på i januari, vasaparken, glass från hemköp och en kamera i ansiktet. Jag antar att jag hade gjort felicia besviken om hon sett alla fimparna i det gröna gräset men jag tror att hon förlåter mig.
"Jag är singel och det är vår" och jag åkte vidare med en känsla av hopp.
En promenad genom västra kyrkogården i en vår som är ung och oanvänd. Jag sopar bort löv och planterar påskliljor vid en grav vars människor jag aldrig träffat, som dog tjugo år innan jag föddes. Jag vet inte varför det är viktigt för mig att farmors föräldrars grav är fin, antagligen för att hon är viktig.
Kvällen avslutades med en vän som grät och för andra gången var döden närvarande och jag satt kvar utan ord och utan något som är tillräckligt.

Det är timglas som bara rinner.

Tidigare inlägg
RSS 2.0