JAG TALAR UTAV RÄDSLA ATT VA TYST.

Det har varit på gång ett tag nu. Ilskan har släppt och insikten växer. Undan för undan när grejerna kommer upp ur sin kartonger och hamnar på plats gör allt annat det också. Jag är smart, jag är snygg, jag är självständig, på alla sätt som räknas. det har ju funnits där hela tiden utan att jag sett det. Jag är klok för det säger felicia. Jag är stark för det säger therese. Jag är rolig för det säger caroline.  Jag förtjänar det bästa för det säger andreas och det är tamigfan sant. 
Jag vet vem jag är och jag vet precis vad andra är. Jag väljer själv vilken människa jag vill vara, hur mitt liv ska levas och vad och vilka som ska ingå i det.
Det tog lite tid men nu är känslan där, den jag fick serverad med välling som liten, livnärt mig på större delen av tiden sen dess, som försvann och som jag virrade runt och gick vilse utan. Känslan av att jag duger. 
Det här har jag lärt mig, ingen ska få mig att tänka annorlunda igen.  


innan mörkret faller
ska jag lämna några varma rader
ska jag vara din starka vän
ska jag visa upp några bättre sidor
och lova dig nånting igen

innan morgonen kommer
ska jag vända alla kappor tillbaka
och lita mer på min kraft
ska jag hämta nånting jag förlorat
en vilja som jag faktiskt haft 

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
jag har trampat upp stigar där gränserna går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer