Vart var jag en gång?
Jag hugger i sten.
Jag vaknade upp i ett par starka armar. Utvilad efter konstant sömn en hel natt igenom och ändå ingen vilja att gå upp ur sängen. Någonsin.
(bland välbekanta dofter, mellan välbekanta lakan
som ifall vi nånsin hade vart ett par.)
"Jag vet aldrig om du vill tortera mg eller ha ... ömhet?"
Det är en balans antar jag. Du var alltid tilltäckligt bra för att göra mig bättre och tillräckligt dålig för att göra det lätt för mig att hålla distansen. Jag behöver aldrig förklara vad det är som är så jobbigt. En puss på pannan och det är borta.
Jag skulle storhandla själv. Jag vet inte vad jag tänkte. Rickard komoch hjälpte mig att bära (annars hade jag fortfarande varit på väg hem). Vi belönar oss med glass, maränger och chokladsås, toppar det med chips och dipp. Chillar på det.
"Man blir så tjock av att umgås med dig"
Jag vaknade upp ensam i morse och kände mig - nöjd? Kanske kanske kan jag ana en struktur nu. Kanske börjar alla delar falla på plats. Kanske kanske åtminstone snart.
Nu: Simhall, sedan tvättstuga följt av Coop.
... men jag tror att jag sakta börjar se en figur.
Påsk i Lödöse, som det ska vara.
Jag är tacksam för vad jag har, och för min tur.
"Jag kan verkligen se hela din barndom passera här"
Fröken Andrea och jag, jag somnar såklart, men det är fint att veta att det som var fortfarande går att få.
Nu ska jag jobba min sjuhundramiljonte lördag i rad, jag kommer inte att sakna att sitta på centralen till kvart i tolv inatt
men vadän så kommer jag ändå alltid hem.
"Det är väl så att man för det mesta slutar där man börjar."
Det gör inget.
We won't stop.
Idag återförenades en utter och en säl, det kändes som lättnad precis som jag visste att det skulle göra, och äntligenäntigenntigen satt hon i min soffa. En timme att hinna ifatt, men man behöver inte mer när man är som oss.
(även om det inte hade varit helt fel)
och jag hade mycket hellre suttit vid kanalen idag, ätit glass och ältat, istället för coop, men väl där fick jag ett påskägg av min chef. och det är inte helt fel för en tjockis som jag.
oh happy day
Men gårdagen var slottskogen med Xander och Zaga, sälar, glass och många skratt.
"dumma gamla björn"
Detta följdes av en navy-dejt, kladdkaka och bryt.
"Jag fattar inte varför västra götaland ska gå ihop med värmland"
"är inte det naturligt med tanke på värnen?"
Diskussionen fortstter
"Måste vi hade den här helt betydelselösa diskussionen?"
"ja."
Diskussionen fortsätter ytterligare.
"Visste ni att navelludd inte bara är ludd från kläder, utan också hudavlagringar och hår."
Jag tror att betydelselösa disskussioner är ngt av ett måste.
Nu får det fan va bra.
ällbo, inte hjällb och förundras av att jag tvekar till en chans på förstahandskontrakt men samtidigt är jag väl väldigt bortskämd med lugna områden, fina ställen att bo på. kvällen var öl på sejdeln, som det brukar vara men ändå inte.
det är visst nån som är tillbaka.
annars är jag trött och har mest ingen lust, men det kommer väl.
ångest, ångest är min arvedel...
Jag vägrar, vägrar, vägrar och med det säger jag hej då till min drömroll. Man kan fundera över hur mycket jag ska behöva ge upp för en människa jag dessutom ger blanka fan i.
Jag har fått nog.
(...min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen)
Idag är jag tacksam för ytterst lite.
Med halsen full av månader med slit.
Dagen var sjuk vuxenpoäng med tvätt utan att riktigt behöva det, diska utan att det är akut seriöst personalmöte och som jag erkände för min vän senare på kvällen nån sorts längtan efter ett radhus, golden retriver och två barn.
Jag tycker om hur det aldrig riktig är tyst när vi träffas, att det aldrig behöver handla om stora saker.
Om skräpet hinner ifatt mig
drömmar flyr och vardan gror
om jag letar efter tråden
eller bara saknar en bror
