JAG TALAR UTAV RÄDSLA ATT VA TYST.

jävla crapdag. jag gillar inte coop just nu men jag sticker inte för att det blåser. mitt internet är sönder för femtielfte gången men den här gången gav de mig ialla fall ett lånemodem. jag är förbannad, igen och jag gillar inte kritik  blottat på nätet, inlindad i interna meningar. direkt adreserat, jag tar inte det idag. jag gjorde mitt jävla bästa och jag är ledsen om det inte räckte till. jag ger upp.
jag kan tyvärr inte hjälpa att alla människor bestämde sig för att fucka upp sina liv samtidigt jag kan tyvärr inte hjälpa att alla sliter mig åt varsitt håll. så mitt tafatta försök att kombinera brutala mängder jobb och jourhavande psykologi misslyckades och jag står kvar med anklagande blickar och vetskapen att jag inte gjorde tillräckligt för någon. ursäkta mig så jävla mycket. ring bris eller kyrkan eller allt annat de gör reklam för på spårvagnarna nästa gång. som sagt, jag ger upp.
jag vill bara desperat att den här veckan ska ta slut, till söndag, och liseberg med xander och zaga och Caroline och det är väl sant som de säger, vill man ha äkta kärlek får man vända sig till familjen eller sig själv.
men nyår lovar en annan stad med hon som fatiskt älskar mig, vad än, när än.
och jag har röda skor, klackar  och rosett. de är snyggare än dina.
dag 25 avklarad, en jävla dag kvar och då jävlar blir det ben & jerrys.

Mina 25 dagar blev 26, jag är 22 dagar in, 4 kvar. same old story. jag har världens bästa mamma, världens bästa pappa, världens bästa syster, världens bästa bästis. jag har världens bästa av varje exemplar. jag stretar vidare, iväntan på världens bästa lönespec. idagarna får jag veta om min syster och jag kan börja bygga världens bästa hem och jag kan ta hem världens bästa hund. jag behöver puls, rus, sex drugs and rock'n roll och coop erbjuder inget av det så jag ska göra fredag till, ja, världens bästa. jag är för trött för mitt eget bästa, vill bara spara känslan.

15 dagar in, 10 kvar. jag lever på koffeintabletter, cola, enportionsrätter och cigg. och ilska. gamla sår rivs upp och jag är inte säker på att jag är förstådd. jag ifrågasätter det mesta i mitt liv, mmen jag tänker att jag kommer ur det här perspektiv rikare. jag vet i allafall att det inte r jag som är den psykotiska bitchen men jag är inte säker på att det räcker.
vi fick inte lgenheten i tuve men det gör inte jättemycket för vi fick erbjudande på en annan i samma område i fredags. det rullar på. och jag var på sejdeln en lönefredag med två veckors alkoholabstines i blodet och betällde in en cola. jag har visst karaktär.

ps. jag tänker gå igom hela den här hösten utan att bjuda en enda människa på en enda öl ha ha ha.ds.

Jag är åtta dagar in, sjutton kvar. Jag trivs än. Läser mina böcker, njuter av tystnad. jag avsätter tid, ringer när jag kan men annars är det jobb och ensamhet och jag gillar det. första sovmorgonen på en vecka, jag äter ordentlig frukost, dansar runt i min stökiga med morgonrock och hårinpackning till old time rock and roll och, ja, trivs.
På ett sätt vet jag väl att det är fel att sitta tyst och sura, stirra ut genom fönstret, men jag kom till insiken om att jag inte behöver acceptera, tolerea, förlåta. det är mitt val och jag väljer att låta bli. Min grej har alltid varit att omge mig med guldkornen och silver just wont do.
27 augusti är det fest. då jävlar. til then, inte en droppe alkoholboch det känns bra, jag renar, startar om, hämtar kraft från ett annat håll, från inuti mig själv.
Den här perioden är en prövning på så många plan, och jag är löjligt stolt över att det går så bra.
Imorgon är det visning på en lägenhet som är för bra för att vara sann, men vi har redan vunnit, min syster och jag, vi har fått ett erbjudande och det sätter stenen i rullning. vi är på gång.

ajöken fröken och vi hörs om en vecka eller två.