JAG TALAR UTAV RÄDSLA ATT VA TYST.

Det ar valdigt frustrerande att msn inte funkar ordentligt nu nar jag antligen hittat ett bra internetcaf'e.
Igar var jag i china town med en trevlig tyska, som heter Michaela. hoho.
Idag ska vi formodligen fixa kostymer till hallowen-paraden i east village pa fredag och jag ska forsoka fa biljett til;l en rangersmatch. Jag alskar New York och jag kan inte vanta tills therese kommer hit och upplever det med mig.

Caroline: alskade, alskade syster, jag saknar dig sa att det gor ont i hjartat. Sjalvklart ar jag inte arg pa dig, jag har bara inte fatt dina sms!

She just could'nt stay,
Shehad to break away.
\New York City really has it all!

Good morning miss, and welcome to the Empire state buildning.
Good morning. I'm not really sure where I'm supposed to be.
Not from around here, huh? Where you from?
Sweden.
Oh, Sweden! Beuatiful country! Border with Finland, right?
Yes.
Beautiful country, really nice.
Ever been there?
No, no, no. But I've read that it's the greatest country in the world to live in.

New York ar fantastiskt.
Jag har annu inte kommit utanfor Midtown Manhattan, jag haller mig till mina kvarter, mest pa grund av att lektionerna ligger mitt pa dagen sa jag har inte riktigt tid att ta mig langre. Men det racker. Jag vandrar 5th avenue upp och ner, times square, broadway. Jag kan inte riktigt ta in att jag antligen ar har. Men det ar jag och jag lever och mar bra och nar jag kommer hem kommer ni aldrig sluta hora om det.

This is the place where you truly figure out who you are. There is gay, straight, lesbians, black people, white people, christians, muslims  and jews walking theese streets. So stop and think about it. What does it mean to me that he's a christian? And that's truly the beuaty of New York.

Idag hängde jag på ÖB, fixade resetjafs till NY med syster och var mest nöjd. Handla kampanjvaror på ett överskottsbolag kändes mest snålt, men jag var nöjd och inspirerad av min bragd träffade jag en jude för fika. Det gör inget att det regnar när jag ska röka för FRA hade byggt en byggnadsställning som skydd åt oss.
Vi fikar i vasa, det ska man göra har jag hört. Några hundra meter därifrån träffades vi för första gången för över tre år sen nu. För nära fem månader sen sprang vi segerrusiga med tomma pluntor och fulla kroppar ut därifrån, naivt längtandes efter mer.
Dumt egentligen, nöjda blir vi ju aldrig ändå.

Att lyssna på när jag pratar är lite som att åka med sexan kan jag tänka mig. Onödiga omvägar och platser man egentligen inte vill åka förbi, men man kommer iaf fram. förhoppningsvis.Eller vad vet jag, jag är nog mest trött och spela roll egentligen när hon duktigt och tålmodigt lyssnar utan att avbryta eller styra om.

Det är humor blandat med allvar, ämnen utan mening och sånt man egentligen inte vill prata om men gör det ändå, tills man spyr. Jag kan svära på att vi för en sekund eller två var sjutton igen, men det är försent för sånt. Vi blev vuxna, vare sig vi ville det eller inte. Det behöver egentligen inte vara något dåligt.
Vi talar om föråtelse, om försoning, om att gå vidare, om de vägar vi har gått och de vägar vi ska gå och jag kan fortfarande tala om det som gjort så ont, som fortfarande bränner och hon lyssnar och förstår, så jag vet att vi fortsätter att gå tillsammans.

Det är bara att följa vaniljssåsspåren.

Det är en dålig dag. Allting känns ganska hopplöst och jag är irriterad utan att riktigt kunna peka på något att vara irriterad på. Mitt ansikte torkar ut trots burkar och krämer och Frassefrånvaro.
Men fan skitsamma för om fem dagar sitter jag på ett plan härifrån.
So long suckers.

Sju dagar kvar.
En vecka kvar.
En arbetsvecka och en helg kvar.


Snartsnartsnart.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga något sånt här men det jag önskar mest just nu är att någon bara snällasnälla tar sig an Frasse.

Det känns lite som att det är mitt fel att han ska dö.

Det här låter nog sjukt men när jag tänker efter är nog Felicias sätt att ständigt idiotförklara Victor det enda som verkligen får mig att behålla tron på att jag någonsin kommer att kunna ha ett fungerande förhållande och trivas med det.

Jag älskar att jobba kväll, även om det inskränker något på den sociala fronten. Jag älskar att börja dagen med frukost/lunch och bad. Jag älskar att ha tid att bara gå runt och fixa. Jag älskar att allt bara flyter på på kvällen på jobbet för allt ansträngande är redan gjort under dan. Jag älskar att komma hem och veta att jag kan vara vaken hur länge jag vill för jag behöver inte ställa klockan. Nu ska jag knapra min sista allergitablett, (helt återställt öga, yay) och oroa mig för att Sally haltar. och det är nästan så att jag måste kolla på våra bästa år igen för när Bonnie Lockhart drog kniv mot Maggie Horton och skrek "AKTA DIG, DU VÅLNAD FRÅN DE DÖDAS Ö" så fick jag typ orgasm. Eller så var det när döden kom in på John Blacks sjukhusrum, pekade på honom med sin lie och sa "Du står på tur härnäst". Jag kommer inte ihåg.

(fortfarande 12 dagar kvar.)

Det här är på gränsen till löjligt hur trött jag är på lödöse. För hur tröttsamt det än har varit att pendla, att inte kunna träffa folk närsomhelst, att inte kunna göra något när man är hemma för att det inte finns något att göra här så har det ändå fungerat. Här har jag växt upp, här har jag mina ställen och mina minnen men någonstans i att ta studenten, i att en gång ge upp peter pan-filosofin som varit min trogne följeslagare, någonstans i mobilabonnemang, visa-kort och autogiro-medgivanden hör jag inte hemma här längre.

Men jag tänker att efter broadway, bronx zoo och gospelkonsert i Harlem blir det nog bättre.

12 dagar kvar.

Idag var det pythagorasfika och subwaymacka. det är inte bara en macka. prat om ingenting och allt osagt finns kvar mellan raderna. en sliten bänk vid en lekplats med sälen. ett telefonsamtal med therese, en promenad med andrea och en hysterisk hund. Idag stack hon iväg och jagade en katt. Sally alltså, inte andrea. Det är olikt till och med för henne. Idag städade jag mitt rum och inte ens det bidrog till nån större fan-vad-bra-känsla. En dag när ingenting känns riktigt bra, av någon konstig anledning. Jag gör tvärtemot vad jag vill, kämpar för en strukturerad tillvaro, något annat än det här, något som är mitt eget. Kämpar med att Sally snart ska dö och med att min mamma inte förstår. Jag är nog bara lite vilse på vägen och söndagar har aldrig varit bra dagar för sånt där.
Men om fjorton dagar börjar sagan om en utter i det stora äpplet.
(nej, jag ger mig aldrig.)

och.

Life is a highway and I'm gonna ride it.

(Vid din sida.)

om sexton dagar börjar sagan om en utter i det stora äpplet.

Jag skrev en lista över möbler idag. Jag ska coopa mig ett hem, är det tänkt. Jag tror att min chef tycker om mig, trots att jag är förvirrad och glömsk, men jag är ung och uppfostrad av en diktator så jag tar mig igenom tantsafarit på förmiddagarna, ler artigt och tålmodigt, gnäller inte när de vill efterregistrera 8 poäng (5000 poäng ger 50 kronor rabatt och det tar ungefär sjutusen år att regristrera poäng i efterhand.) Eller så är det bara billigt att ha kvar mig då jag inte har rätt till någon högre timlön.

Hursom har jag tänkt mig en helhet, röda väggar, svartvita tavlor, svartbruna möbler. Inramade fotografier för att påminna mig om att jag har människor som betyder. Kuddarna jag suktade efter när jag var fjorton och som då kostade tre månadspengar. handdukar som matchar duschdrapperiet och schampoo och balsam som inte är för lockigt hår bara för att det råkade vara ellinor som var med och handlade senast.
Jag förtjänar en lägenhet som är precis som jag vill ha den
tänker jag lagom självupptaget men skitsamma. Jag har ändå alltid njutit av att vara sån.

en touch av romantik en touch av retro en touch av rock michaela michaela michaela

Min lp-spelare kom tillbaka till mig idag efter en mörk sommar på lager och i clas ohlson-lastbilar. Jag lyssnar på beatles och bläddrar i inredningskataloger och tänker att snart så, snart så.

snart så sitter jag i mitt eget kök, med en tatuering (så efterlängtad att när jag väl får barn kommer det vara "jaså är du här helt plötsligt och tar upp min tid. jaja, tack för sällskapet.") och en dator och skriver. Snart så har jag inte ångest över att plötsligt bli arbetslös längre. snart så träffar jag mina vänner sådär som jag brukade göra igen.

Jag har lovat mig själv att vara nöjd då.

(Jag har lovat mig själv att sluta vara töntigt nostalgisk och sentimental blandat med naivt framtidsdrömmande men helvete, jag har lovat att sluta dricka så mycket öl också.)

om sjutton dagar börjar sagan om en utter i det stora äpplet.

Jagär missnöd och missnöjd över att jag är missnöjd. Allt jag tänker nu är att om jag bara fick en lägenhet.en dator och en tatuering skulle jag vara nöjd och glad fast jag vet att jag då likt förbannat kommer längta efter något annat. Lampan skulle ha skakat på huvudet, fnyst åt mig att ta mig i kragen  (förihelvete) men jag orkar inte ta åt mig. Jag saknar henne, om man nu kan göra det, fast egentligen saknar jag nog mest er, men, jag tar mig i kragen.
we are passed the point of no return.
Men tack för det jag fick. Tack för turkiskt havsvatten, brownies och andreas mamma.
En dag kanske vi hittar tillbaka, inte till det men till varann för någonstans kommer vi väl alltid vara
bra?
Någonstans slutar vi väl aldrig orka.

(think of me, think of me fondly
when we've said goodbye.
remember me once in a while
please promise me, you'll try.

then you'll find that once again you long
to take you're heart back and be free
if you'll ever find a moment
spare a thought for me.)