JAG TALAR UTAV RÄDSLA ATT VA TYST.

Jag har gått ner fyra kilo till. Ingen vet hur.
Mitt blodvärde sjunker, mitt knä gör ont, min rygg också.
Ett födelsemärke växer
och jag har ett utslag runt ögat
och exem på benet.

Men jag säger till mamma att jag har feber och stannar i sängen hela dagen.
God natt.

Jag är så trött på att bo hemma.
Ville jag bara säga.
Jag är trött på Lödöse och jag är trött på 600:an och jag är trött på att inte bestämma själv.
usch.
usch sammanfattar det väldigt bra.

Coop nära, 22.45. Vi har ingen kontakt med banken, kunderna måste visa legitimation för att betala med kort.
"Det står "ange legitimation""
"Ja, har du det med dig?"
"öh, ja, jo.(paus) Men vad behöver jag visa legitimation för?"
"bananerna."
"(Paus) Måste man visa leg för att köpa bananer?!"

Igår var det ett år sedan jag vann det första slaget i kampen mot mig själv.

Jag firade detta genom att ligga och spy på en gräsmatta vid stigbergstorget.

"igår såg jag två tjejer i sjuårsåldern med minimala läderjackor och högklackade skor.

om jag någonsin skaffar barn ska de inte få ha sånt på sig förrän de är gamla nog att rebellera på egen hand. jag ska linda in dem i bomull och siden och bara ge dem saft och bamse tills de hatar mig. eller åtminstonde tills de har blivit längre än mig och kan brotta ner mig."

- Sälen.

Mina vänner är tuffare, roligare och bättre än dina.

Det är något med en sensommarkväll i Göteborg
Det är något med hur ljuset ligger över välkända fasader
och ljudet av klackar mot gatstenar jag gått över fram och tillbaka (fram och tillbaka)
På något sätt har jag nog alltid trott att gula löv i allén
det otvivelaktiga löftet om höst
hör Schillerska till
Jag kanske har växt ur Schillerska
men jag har inte växt ur vasastan

Jag åker spårvagn med de nya schillerskaristerna på väg till jobbet
jag känner deras förväntan
Jag vet inte vad de här tre åren kommer att innebära eller betyda för dem
men jag är jävligt nöjd med att kunna säga
att mina tre år formade mig till någon jag vill vara

Jag fikade med en vän på java
och även om doften av schillerska ligger kvar
är det inget jag tänker på längre
En gång i våras skrev jag att pf inte överlever utanför Schillerskars väggar
det är bara sant om man vill det.

Det är väl så
fika på Java men han som visade att man kan lita på män när jag gett upp för längesen
öl på stars med ovannämda och sådana där härligt störda människor som alltid garanterar en underhållande kväll
en bästis som dök upp spontant
och en promenad genom haga efter traditionsenlig bk-visit.

Ibland blir vissa kvällar
great successness
helt enkelt.

Igår när jag gick till bussen för att möta upp andreas och rickard på rockbaren
tänkte jag på att nu är det höst igen
för jag hade mina stövlar och gråa knästrumpor och halsduk
och Lars Winnerbäck sjöng i mina lurar
Ett år har gått och fast jag möter nytt den här gången
så levde känslan, just då, kvar på nåt sätt.


Jag antar att jag är dum ihuvudet.
Jag hatar att det krävs så mycket av mig
för att jag ska kunna stå rak i ryggen
och trots att jag faktiskt för det mesta
lyckas stå så
så krävs det så lite för att jag ska falla tillbaka igen
Jag kan inte bestämma mig för om jag förräder mig själv
eller gör mig själv en tjänst

förmodligen det förstnämnda, brukar bli så.

Igår kväll fick jag den där ursäkten
jag velat ha och behövt
och jag kan inte bestämma mig för om
det var en bra eller dålig sak
jag kan inte ens bestämma mig för om
det var ärligt menat eller inte

Jag har helt enkelt väldigt svårt att bestämma mig idag
det är väl som vanligt kan man tro
men nu är jag mer förvirrad än någonsin




och jag lovade mig själv att vara ödmjuk, social
låta det gamla va begravet - cool och kall
men jag ser ju vad du tänker,
fan, du ger mig inget val.
Nu kommer allting upp i alla fall

Bloggtorka.
Jag har inget att säga egentligen.
Jobbat mycket
varit utan internet.
men jag lever och sånt.