JAG TALAR UTAV RÄDSLA ATT VA TYST.

Jag kan inte sluta tänka på att jag borde börja bli missnöjd med mitt liv nångång
Fredagen spenderades på rockbaren
samma tvåtre öl som urartar
och blir till sista bussen hem
för pengar jag egentligen inte har
samma ställe
samma människor
som det brukar vara

Familjen alt. de vars fel det är att jag föddes
och barn som jag egentligen inte borde träffat
men som ändå bor i mitt hus
och äter av min mat
åkte till lidköping över helgen
som de brukar göra

själv tillbringar jag och Sally dagen med att
tävla om vem som kan ligga still på samma ställe längst
jag köper färdiga portioner från Dafgård
lövtunnbit, potatiskroketter och brytbönor
för mammas ICA-kort
Andrea dyker upp vid sju
och vi pratar och ältar ocj skrattar tills vi däckar eller hon går hem
som det brukar bli


och jag borde ha tröttnat vid det här laget
jag borde överraska mig själv
utmana mig själv
åtminstone orka ta tag i mig själv
men jag vill inte
inte än

och jag borde verkligen åtminstone bry mig om att jag inte bryr mig
eller skämmas lite
eller nåt

Idag var det marknadsföringsmöte
och det känns faktiskt skönt att engagera sig i något igen
även om det finns massa andra saker
som det faktiskt är av största vikt att jag engagerar mig i
och jag för tillfället skiter i det,
(för tillfället säger jag, skämt egentligen, men du vet ju hur jag brukar låta)
så engagerar jag mig faktiskt i nåt.
seger.


"Jo alltså det är klart att jag får en del kommentarer sådär, jävla bög och sånt,
men då tänker jag bara på att de människorna bara är lägre stående varelser
och att de redan har blivit straffade genom att vara så totalt jävla pantade."
- Motorboy

first thing I remember was asking papa why
for there where many things I didn't know
and daddy always smiled, took me by the hand
sayin' someday you'll understand

Well, I'm here to tell you now each and every mothers son
You better learn it fast; you better learn it young,
cause, someday never comes.

Idag hade jag och therese en skypedejt men eftersom min pappa, trots att jag påmint honom sju gånger sen i lördags och trots att jag ringde i morse och påminde honom igen (påminde som i: det är viktigt, glöm den inte, lägg fram den NU så att du inte glömmer av den, det är viktigt) faktiskt lyckades glömma headsetfanskapet på jobbet.
Jag blev så arg att jag råkade ha sönder en persienn.
Jag är fortfarande jävligt arg faktiskt.





Men vi är mer än avstånd.
Vi är för alltid.

Jag saknar dig.

?Ibland hör jag människor som blir bestörta och ropar på skärpta asylregler så fort någon flykting slagit sin fru, smitit från en krognota eller helt fredligt vunnit på bingolotto.

Det är flyktingars plikt att vara hjältar, befriade från svagheter, dumheter och lidelser.

Likaså är det deras plikt att alltid tala sanning och genast berätta om allt det hemska det har varit med om.

Ingen tortyr har ägt rum, alla kroppsliga märken till trots, om inte offret villigt kan berätta det genast, helst redan för gränspolisen.

- Det är svårt för oss i Sverige att förstå vad som hände i Tyskland, sade Evert, när vi gick mellan de kala fälten som ännu inte var vårbrukade.

Ja, det är svårt. Och inte har man velat lära sig, inte har man velat fråga alla oss som kom under och efter andra världskriget.

Tror invandrarverket och polisen att min mor genast skulle ha berättat , om vi nu någonsin skulle ha flytt till Sverige? Skulle hon ha berättat för en ung, stilig polisman om hur Gestapomannen tryckte pistolmynningen mot hennes rygg?

Jag minns hur hon stammade av skam bara av att tvingas gå till hyresvärden och berätta att Gestapo hade slagit sönder toalettstolen.

Gestapo visste vad de gjorde; ni tror att ni skall försvara frihet och demokrati och andra stora ord, men vi skall minsann lära er, vi skall se till att era tankar måste syssla med helt andra ting, till exempel: vart ska vi förätta vårt tarv när toaletten inte längre går att spola? Till sist skall ni bli som djur, bara bry er om att sno åt er en brödbit från era ödeskamrater i koncentrationslägret.

Gestapo visste vad de gjorde, och svenska invandrarverket vägrar att inse vad som är torterarnas grundkurs; ?först av allt få dem att skämmas, skämmas, skämmas.?

Jag skulle gärna vilja berätta för invandrarverket att det tog flera månader i Sverige, varav två två månader av nästan ständig omsorg och uppskattning från en man, innan jag började berätta.?

Ur Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson.

Jag tycker om hur hon blir gladast när jag kommer hem
jag tycker om hur min blotta uppenbarelse får henne att
slänga sig ner på rygg, slänga sig upp igen,
tjuta långt ner i halsen, vifta svansen av kroppen
jag tycker om hur hon inte reagerar så när någon annan kommer hem

Jag tycker om hur hon aldrig är tålmodig nog att ligga still och låta sig klappas,
hur hon jämt vill komma åt att pussa en i ansiktet,
hur hon aldrig låter sig klappas utan att slicka på handen som klappar henne,
hur hon krafsar med tassen på armen, hur hon buffar med nosen på benet.
hur hon skakar av tillgivenhet.

Jag älskar hur hon sprang ner vår trädgårdsbelysning två timmar efter att den blev uppsatt
Jag älskar hur hon grävde upp mammas rabbatter i jakten på en sork
Jag älskar hur hon kryper ihop och darrar när man ska bada henne
Jag älskar hur hon viftade på svansen och skällde glatt när Alma försökte sätta henne på plats
Jag älskar hur hon klättrade upp på mig i panik när vi badade i Lidköping och hon plötsligt insåg att hon inte bottnade.

Om jag blundar kan jag känna hur hon luktade som valp
jag vet precis hur det kändes att lyfta henne första gången
jag minns hur jag skyndade hem från skolan
för att jag visste att mamma hämtat hem ?valpen? under dagen
hur jag satte mig på huk och hon rusade emot mig med sån fart
att hennes tre kilo välte mig
she had me at her feet.

Jag älskar hur hon ligger med nosen på mina fötter när jag skriver det här
precis som hon alltid gör

Varje gång jag sitter vid datorn
ligger hon med nosen på mina fötter

En gång satt jag och mamma i ett furukök
med en lista med namn framför oss
det fanns två att välja på
mamma lät mig vara med och bestämma
vi visste väl redan då att jag skulle älska henne mest
Storyteller?s heart of love eller storyteller?s happy time with a lady
Nej, sa mamma, inte happy time with a lady
då kommer vi bara bli konstant påminda om att hon nångång ska dö.
det är väl inget sätt att ha det på.

För henne ger jag mig ut i snöoväder
För henne kastar jag slemmiga bollar
För henne stoppar jag ner fingrarna i hennes hals när jag ska ge henne antibiotika
För henne måste jag fatta ett beslut

Jag har haft hennes liv i mina händer sedan jag var tio
Jag har haft oräkenliga promenader, bad, utfodringar, lekar för mina händer
hon har varit beroende av dem
och inte imorgon
men om några veckor, några månader
kanske ett år.
Kommer hon att dö för mina händer?



Hon kan leva som vem som helst om jag ger henne hennes mediciner.

Igår var jag och sälen ute och drack öl. Hon kan posa som en japan minsann.

Efter dagens vetrinärbesök kan jag rapportera att Sally har öroninfektion, blåsljud på hjärtat och är därmed i riskzonen, alt. stadiet innan, hjärtsvikt och lungödem. De misstänkte att exemen på öronen kan bero på rävskabb då det sprang runt en skabbräv i vår trädgård för ett tag sen. Två nya knölar hade bildats, dessa bestod av fett. Den ursprungliga juverknölen bestod också av fett, men kan vara blandad med cellförändringar, hur som ligger den i riskzonen för att utvecklas till en tumör. Hon har även fått två nybildningar på skinnet, ser ut som stora fästingar ungefär och hon kunde överhuvudtaget inte avgöra om de var farliga eller inte, men tyckte att det var bäst att ta bort dem. Fettknölarna går också att ta bort, men inte förrän hon har slutat äta antibiotika och örat är okej igen.
Det är lite oklart om det blir någon operation dock, för det första kan det ha bildats metastaser på lungorna (vilket kan förklara att hon slutade äta) eller att hjärtat har blivit sämre så att hon har lungödem. För det andra kan det leda till infektioner och onödigt lidande eftersom hon är en senior numera.

Men tänderna var i alla fall fina.

Jag är van vid att inte ta in vad människor säger till mig
Jag är van vid att läsa utan att se vad det står
Jag är van vid att blockera när jag inte orkar

Jag är inte van vid att sitta en hel samhällslektion
om kinas ekonomiska och demokratiska utveckling
och vara fullsträndigt övertygad om att Rolf talar om Ryssland,
Inte alls förstå hur han kan prata om Mao och stora språnget -58
eftersom han styrde i början av 20-talet och blev nerputtad av Lenin
och rynka förvirrat på ögonbrynet när han talar om Deng Xiao Ping
som en motsvarighet till Gorbatjov eftersom vi redan pratar om Ryssland

Detta skrämmer mig för att
1. Jag har läst sönder Rysslands historia under högstadiet
2. Jag har läst böcker om båda länderna på min fritid
3. JAG ÄR INTE KORKAD. Jag är väl införstådd med både var och när Mao styrde

Jag tror att jag kanske måste sova.

4 down
18 to go

"Jo men det vet du att nio år är en hög ålder för en flatt och det är ju väldigt vanligt med elakartade tumörer för den rasen och sitter den fast i underlaget är chansen liten att det är en fettknöl. vi kan ju ta ett blodprov för att kolla den allmäna statusen men jag skulle inte hoppas på för mycket om jag var du. Ska vi säga onsdag kvart i nio?"

Årets första uteserveringsöl
vi delar systerligt på våra tillgångar
ställer upp och finns till
det är inte svårt
vi lovar inga stora saker
bara att när det är som varmast
ska vi packa en bil full med öl och en gitarr
bestämma höger eller vänster först när vi är vid korsningen
inte bry oss om att vi är fem personer i en alldeles för liten bil
sjunga och kedjeröka och bada näck

löften om nåt bättre
för att ta sig igenom dessa dagar

Jag tänkte att den här bloggen ska få leva.
Så välkomna, kära vänner och följ mig i tristessen.


"Det stinker från en pissoar och jag hör hur några pratar,
Jag älskar mitt meningslösa liv, hur är ditt liv?"