A Storyteller.



Jag tycker om hur hon blir gladast när jag kommer hem
jag tycker om hur min blotta uppenbarelse får henne att
slänga sig ner på rygg, slänga sig upp igen,
tjuta långt ner i halsen, vifta svansen av kroppen
jag tycker om hur hon inte reagerar så när någon annan kommer hem

Jag tycker om hur hon aldrig är tålmodig nog att ligga still och låta sig klappas,
hur hon jämt vill komma åt att pussa en i ansiktet,
hur hon aldrig låter sig klappas utan att slicka på handen som klappar henne,
hur hon krafsar med tassen på armen, hur hon buffar med nosen på benet.
hur hon skakar av tillgivenhet.

Jag älskar hur hon sprang ner vår trädgårdsbelysning två timmar efter att den blev uppsatt
Jag älskar hur hon grävde upp mammas rabbatter i jakten på en sork
Jag älskar hur hon kryper ihop och darrar när man ska bada henne
Jag älskar hur hon viftade på svansen och skällde glatt när Alma försökte sätta henne på plats
Jag älskar hur hon klättrade upp på mig i panik när vi badade i Lidköping och hon plötsligt insåg att hon inte bottnade.

Om jag blundar kan jag känna hur hon luktade som valp
jag vet precis hur det kändes att lyfta henne första gången
jag minns hur jag skyndade hem från skolan
för att jag visste att mamma hämtat hem ?valpen? under dagen
hur jag satte mig på huk och hon rusade emot mig med sån fart
att hennes tre kilo välte mig
she had me at her feet.

Jag älskar hur hon ligger med nosen på mina fötter när jag skriver det här
precis som hon alltid gör

Varje gång jag sitter vid datorn
ligger hon med nosen på mina fötter

En gång satt jag och mamma i ett furukök
med en lista med namn framför oss
det fanns två att välja på
mamma lät mig vara med och bestämma
vi visste väl redan då att jag skulle älska henne mest
Storyteller?s heart of love eller storyteller?s happy time with a lady
Nej, sa mamma, inte happy time with a lady
då kommer vi bara bli konstant påminda om att hon nångång ska dö.
det är väl inget sätt att ha det på.

För henne ger jag mig ut i snöoväder
För henne kastar jag slemmiga bollar
För henne stoppar jag ner fingrarna i hennes hals när jag ska ge henne antibiotika
För henne måste jag fatta ett beslut

Jag har haft hennes liv i mina händer sedan jag var tio
Jag har haft oräkenliga promenader, bad, utfodringar, lekar för mina händer
hon har varit beroende av dem
och inte imorgon
men om några veckor, några månader
kanske ett år.
Kommer hon att dö för mina händer?

image4

Hon kan leva som vem som helst om jag ger henne hennes mediciner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0