Ljuga det vet jag är synd.

En söndag som kom och gick. Middag hos mor. Jag saknar inte Lödöse och som jag och bästis diskuterade för några dagar sen så fanns det inte riktigt andra alternativ. Jag trivs. Jag försöker trivas. Jag kommer trivas snart. Lön om drygt tio minuter i alla fall, alltid något. En av mina tyskar gör sig påmind igen och det är märkligt hur stor roll de där skolresorna betydde egentligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0