Jag hugger i sten.
Jag vaknade upp i ett par starka armar. Utvilad efter konstant sömn en hel natt igenom och ändå ingen vilja att gå upp ur sängen. Någonsin.
(bland välbekanta dofter, mellan välbekanta lakan
som ifall vi nånsin hade vart ett par.)
"Jag vet aldrig om du vill tortera mg eller ha ... ömhet?"
Det är en balans antar jag. Du var alltid tilltäckligt bra för att göra mig bättre och tillräckligt dålig för att göra det lätt för mig att hålla distansen. Jag behöver aldrig förklara vad det är som är så jobbigt. En puss på pannan och det är borta.
Jag skulle storhandla själv. Jag vet inte vad jag tänkte. Rickard komoch hjälpte mig att bära (annars hade jag fortfarande varit på väg hem). Vi belönar oss med glass, maränger och chokladsås, toppar det med chips och dipp. Chillar på det.
"Man blir så tjock av att umgås med dig"
Jag vaknade upp ensam i morse och kände mig - nöjd? Kanske kanske kan jag ana en struktur nu. Kanske börjar alla delar falla på plats. Kanske kanske åtminstone snart.
Nu: Simhall, sedan tvättstuga följt av Coop.
... men jag tror att jag sakta börjar se en figur.
men ofta att någon som är så jävla skinny som du åt så mkt. det var bara rickard som fick göra grovjobbet!
indeed
