JAG TALAR UTAV RÄDSLA ATT VA TYST.

Det är något med en sensommarkväll i Göteborg
Det är något med hur ljuset ligger över välkända fasader
och ljudet av klackar mot gatstenar jag gått över fram och tillbaka (fram och tillbaka)
På något sätt har jag nog alltid trott att gula löv i allén
det otvivelaktiga löftet om höst
hör Schillerska till
Jag kanske har växt ur Schillerska
men jag har inte växt ur vasastan

Jag åker spårvagn med de nya schillerskaristerna på väg till jobbet
jag känner deras förväntan
Jag vet inte vad de här tre åren kommer att innebära eller betyda för dem
men jag är jävligt nöjd med att kunna säga
att mina tre år formade mig till någon jag vill vara

Jag fikade med en vän på java
och även om doften av schillerska ligger kvar
är det inget jag tänker på längre
En gång i våras skrev jag att pf inte överlever utanför Schillerskars väggar
det är bara sant om man vill det.

Det är väl så
fika på Java men han som visade att man kan lita på män när jag gett upp för längesen
öl på stars med ovannämda och sådana där härligt störda människor som alltid garanterar en underhållande kväll
en bästis som dök upp spontant
och en promenad genom haga efter traditionsenlig bk-visit.

Ibland blir vissa kvällar
great successness
helt enkelt.