JAG TALAR UTAV RÄDSLA ATT VA TYST.

Det här är på gränsen till löjligt hur trött jag är på lödöse. För hur tröttsamt det än har varit att pendla, att inte kunna träffa folk närsomhelst, att inte kunna göra något när man är hemma för att det inte finns något att göra här så har det ändå fungerat. Här har jag växt upp, här har jag mina ställen och mina minnen men någonstans i att ta studenten, i att en gång ge upp peter pan-filosofin som varit min trogne följeslagare, någonstans i mobilabonnemang, visa-kort och autogiro-medgivanden hör jag inte hemma här längre.

Men jag tänker att efter broadway, bronx zoo och gospelkonsert i Harlem blir det nog bättre.

12 dagar kvar.