Bland välbekanta dofter, mellan välbekanta lakan.
As I live and breath, you have killed me,
you have killed me.
Yes I walk around - somehow
but you have killed me,
you have killed me.
Ett år och tusen paniknätter senare
efter att ha stångat huvudet i väggen
druckit mig känslokall
slagit mina nävar blodiga
kom jag tillbaka till det rum där jag än gång kände
att jag hade allt.
Tiden har stått stilla.
Jag dumpar min väska vid sängfoten,
slänger min jacka ovanpå
av gammal vana.
Jag lägger mina örhängen på fönsterbrädet
och lägger mig ytterst i sängen
av gammal vana
Jag kysser av gammal vana
Men jag känner inte av gammal vana
Vi är äldre nu
Mina sår har blivit ärr
mina minnen har lagt sig till ro
Jag är vidare
Jag är framme.
And there is no point saying this again
There is no point saying this again
But I forgive you
I forgive you.
Kommentarer
Trackback
