Death is not the end.

Hörde nyss en kvinna säga på TV "Jag bryr mig inte om ifall mitt barn har ett handikapp, jag skulle bara älska det mer"
Jag. blir. så. jävla. trött.
Vad är grejen med att ens eget behov av att bevisa att man är öppen och fördomsfri gör ett handikappat barn mer värt att älska?
Jag tvekar inte två sekunder att samma kvinna skulle säga att alla människor har samma värde oavsett kön, religion, läggning, etnisk tillhörighet, o.s.v. Om man ska dömas efter sina handlingar och inte sina "egenskaper", hur spelar då ett handikapp in? Gör ett handikapp en människa automatiskt bättre än andra? Borde inte denna strävan efter att inte göra skillnad på människor göra alla berättigade till samma mått kärlek?

Jag blir så trött på människor.
Fast egentligen är det väl precis vad man kan förvänta sig.
Trots allt.
Navid är dryg, Loke är ett svin och Lars Winnerbäck har sex med 13-åringar i palestinasjalar.

Kommentarer
Postat av: andrea

ja, fy fan

2008-05-15 @ 17:44:33
URL: http://bubbelspray.blogg.se
Postat av: Sofia

Bitter is the way to be ;)

2008-05-15 @ 22:37:01
URL: http://traktir.blogg.se
Postat av: felicia

alltså ja. det är ju sant också.

för övrigt är min mobil helt död så jag kan inte använda den alls. men jag tänkte att jag skulle ringa dig imorron och höra hur nationalteatern var. ja.

2008-05-17 @ 22:55:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0