JAG TALAR UTAV RÄDSLA ATT VA TYST.

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag är så urbotajävla dum att jag flyttar hemifrån fast jag inga pengar har. well, well I'll be fine. Jag klarar mig alltid. Jag ska bara ragga upp ett köksbord som vill flytta in med mig, rensa ut alla jävla papper och krimskrams ur mitt kommunistrum och hoppas på allt det där som jag behöver fast jag inte vet det än dyker upp under granen liks, and then I'm good to go. Sen är det ju faktiskt urbotajävla dumt att åka iväg till Prag i maj och skuldsätta sig till sina föräldrar innan man ens är ute ur huset, men jag tänker att skitsamma, om några månader är jag skuldfri igen, på väg till gator jag inte gått på än och med ett eget hem att återvända till.
Jag gör som jag vill.