JAG TALAR UTAV RÄDSLA ATT VA TYST.

Idag hängde jag på ÖB, fixade resetjafs till NY med syster och var mest nöjd. Handla kampanjvaror på ett överskottsbolag kändes mest snålt, men jag var nöjd och inspirerad av min bragd träffade jag en jude för fika. Det gör inget att det regnar när jag ska röka för FRA hade byggt en byggnadsställning som skydd åt oss.
Vi fikar i vasa, det ska man göra har jag hört. Några hundra meter därifrån träffades vi för första gången för över tre år sen nu. För nära fem månader sen sprang vi segerrusiga med tomma pluntor och fulla kroppar ut därifrån, naivt längtandes efter mer.
Dumt egentligen, nöjda blir vi ju aldrig ändå.

Att lyssna på när jag pratar är lite som att åka med sexan kan jag tänka mig. Onödiga omvägar och platser man egentligen inte vill åka förbi, men man kommer iaf fram. förhoppningsvis.Eller vad vet jag, jag är nog mest trött och spela roll egentligen när hon duktigt och tålmodigt lyssnar utan att avbryta eller styra om.

Det är humor blandat med allvar, ämnen utan mening och sånt man egentligen inte vill prata om men gör det ändå, tills man spyr. Jag kan svära på att vi för en sekund eller två var sjutton igen, men det är försent för sånt. Vi blev vuxna, vare sig vi ville det eller inte. Det behöver egentligen inte vara något dåligt.
Vi talar om föråtelse, om försoning, om att gå vidare, om de vägar vi har gått och de vägar vi ska gå och jag kan fortfarande tala om det som gjort så ont, som fortfarande bränner och hon lyssnar och förstår, så jag vet att vi fortsätter att gå tillsammans.

Det är bara att följa vaniljssåsspåren.

Det är en dålig dag. Allting känns ganska hopplöst och jag är irriterad utan att riktigt kunna peka på något att vara irriterad på. Mitt ansikte torkar ut trots burkar och krämer och Frassefrånvaro.
Men fan skitsamma för om fem dagar sitter jag på ett plan härifrån.
So long suckers.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga något sånt här men det jag önskar mest just nu är att någon bara snällasnälla tar sig an Frasse.

Det känns lite som att det är mitt fel att han ska dö.

Jag älskar att jobba kväll, även om det inskränker något på den sociala fronten. Jag älskar att börja dagen med frukost/lunch och bad. Jag älskar att ha tid att bara gå runt och fixa. Jag älskar att allt bara flyter på på kvällen på jobbet för allt ansträngande är redan gjort under dan. Jag älskar att komma hem och veta att jag kan vara vaken hur länge jag vill för jag behöver inte ställa klockan. Nu ska jag knapra min sista allergitablett, (helt återställt öga, yay) och oroa mig för att Sally haltar. och det är nästan så att jag måste kolla på våra bästa år igen för när Bonnie Lockhart drog kniv mot Maggie Horton och skrek "AKTA DIG, DU VÅLNAD FRÅN DE DÖDAS Ö" så fick jag typ orgasm. Eller så var det när döden kom in på John Blacks sjukhusrum, pekade på honom med sin lie och sa "Du står på tur härnäst". Jag kommer inte ihåg.

(fortfarande 12 dagar kvar.)

Det här är på gränsen till löjligt hur trött jag är på lödöse. För hur tröttsamt det än har varit att pendla, att inte kunna träffa folk närsomhelst, att inte kunna göra något när man är hemma för att det inte finns något att göra här så har det ändå fungerat. Här har jag växt upp, här har jag mina ställen och mina minnen men någonstans i att ta studenten, i att en gång ge upp peter pan-filosofin som varit min trogne följeslagare, någonstans i mobilabonnemang, visa-kort och autogiro-medgivanden hör jag inte hemma här längre.

Men jag tänker att efter broadway, bronx zoo och gospelkonsert i Harlem blir det nog bättre.

12 dagar kvar.

Idag var det pythagorasfika och subwaymacka. det är inte bara en macka. prat om ingenting och allt osagt finns kvar mellan raderna. en sliten bänk vid en lekplats med sälen. ett telefonsamtal med therese, en promenad med andrea och en hysterisk hund. Idag stack hon iväg och jagade en katt. Sally alltså, inte andrea. Det är olikt till och med för henne. Idag städade jag mitt rum och inte ens det bidrog till nån större fan-vad-bra-känsla. En dag när ingenting känns riktigt bra, av någon konstig anledning. Jag gör tvärtemot vad jag vill, kämpar för en strukturerad tillvaro, något annat än det här, något som är mitt eget. Kämpar med att Sally snart ska dö och med att min mamma inte förstår. Jag är nog bara lite vilse på vägen och söndagar har aldrig varit bra dagar för sånt där.
Men om fjorton dagar börjar sagan om en utter i det stora äpplet.
(nej, jag ger mig aldrig.)

och.

Life is a highway and I'm gonna ride it.

(Vid din sida.)

Jag skrev en lista över möbler idag. Jag ska coopa mig ett hem, är det tänkt. Jag tror att min chef tycker om mig, trots att jag är förvirrad och glömsk, men jag är ung och uppfostrad av en diktator så jag tar mig igenom tantsafarit på förmiddagarna, ler artigt och tålmodigt, gnäller inte när de vill efterregistrera 8 poäng (5000 poäng ger 50 kronor rabatt och det tar ungefär sjutusen år att regristrera poäng i efterhand.) Eller så är det bara billigt att ha kvar mig då jag inte har rätt till någon högre timlön.

Hursom har jag tänkt mig en helhet, röda väggar, svartvita tavlor, svartbruna möbler. Inramade fotografier för att påminna mig om att jag har människor som betyder. Kuddarna jag suktade efter när jag var fjorton och som då kostade tre månadspengar. handdukar som matchar duschdrapperiet och schampoo och balsam som inte är för lockigt hår bara för att det råkade vara ellinor som var med och handlade senast.
Jag förtjänar en lägenhet som är precis som jag vill ha den
tänker jag lagom självupptaget men skitsamma. Jag har ändå alltid njutit av att vara sån.

en touch av romantik en touch av retro en touch av rock michaela michaela michaela

Min lp-spelare kom tillbaka till mig idag efter en mörk sommar på lager och i clas ohlson-lastbilar. Jag lyssnar på beatles och bläddrar i inredningskataloger och tänker att snart så, snart så.

snart så sitter jag i mitt eget kök, med en tatuering (så efterlängtad att när jag väl får barn kommer det vara "jaså är du här helt plötsligt och tar upp min tid. jaja, tack för sällskapet.") och en dator och skriver. Snart så har jag inte ångest över att plötsligt bli arbetslös längre. snart så träffar jag mina vänner sådär som jag brukade göra igen.

Jag har lovat mig själv att vara nöjd då.

(Jag har lovat mig själv att sluta vara töntigt nostalgisk och sentimental blandat med naivt framtidsdrömmande men helvete, jag har lovat att sluta dricka så mycket öl också.)

om sjutton dagar börjar sagan om en utter i det stora äpplet.

Jagär missnöd och missnöjd över att jag är missnöjd. Allt jag tänker nu är att om jag bara fick en lägenhet.en dator och en tatuering skulle jag vara nöjd och glad fast jag vet att jag då likt förbannat kommer längta efter något annat. Lampan skulle ha skakat på huvudet, fnyst åt mig att ta mig i kragen  (förihelvete) men jag orkar inte ta åt mig. Jag saknar henne, om man nu kan göra det, fast egentligen saknar jag nog mest er, men, jag tar mig i kragen.
we are passed the point of no return.
Men tack för det jag fick. Tack för turkiskt havsvatten, brownies och andreas mamma.
En dag kanske vi hittar tillbaka, inte till det men till varann för någonstans kommer vi väl alltid vara
bra?
Någonstans slutar vi väl aldrig orka.

(think of me, think of me fondly
when we've said goodbye.
remember me once in a while
please promise me, you'll try.

then you'll find that once again you long
to take you're heart back and be free
if you'll ever find a moment
spare a thought for me.)

Jag har gått ner fyra kilo till. Ingen vet hur.
Mitt blodvärde sjunker, mitt knä gör ont, min rygg också.
Ett födelsemärke växer
och jag har ett utslag runt ögat
och exem på benet.

Men jag säger till mamma att jag har feber och stannar i sängen hela dagen.
God natt.

Jag är så trött på att bo hemma.
Ville jag bara säga.
Jag är trött på Lödöse och jag är trött på 600:an och jag är trött på att inte bestämma själv.
usch.
usch sammanfattar det väldigt bra.

Coop nära, 22.45. Vi har ingen kontakt med banken, kunderna måste visa legitimation för att betala med kort.
"Det står "ange legitimation""
"Ja, har du det med dig?"
"öh, ja, jo.(paus) Men vad behöver jag visa legitimation för?"
"bananerna."
"(Paus) Måste man visa leg för att köpa bananer?!"

"igår såg jag två tjejer i sjuårsåldern med minimala läderjackor och högklackade skor.

om jag någonsin skaffar barn ska de inte få ha sånt på sig förrän de är gamla nog att rebellera på egen hand. jag ska linda in dem i bomull och siden och bara ge dem saft och bamse tills de hatar mig. eller åtminstonde tills de har blivit längre än mig och kan brotta ner mig."

- Sälen.

Mina vänner är tuffare, roligare och bättre än dina.

Det är något med en sensommarkväll i Göteborg
Det är något med hur ljuset ligger över välkända fasader
och ljudet av klackar mot gatstenar jag gått över fram och tillbaka (fram och tillbaka)
På något sätt har jag nog alltid trott att gula löv i allén
det otvivelaktiga löftet om höst
hör Schillerska till
Jag kanske har växt ur Schillerska
men jag har inte växt ur vasastan

Jag åker spårvagn med de nya schillerskaristerna på väg till jobbet
jag känner deras förväntan
Jag vet inte vad de här tre åren kommer att innebära eller betyda för dem
men jag är jävligt nöjd med att kunna säga
att mina tre år formade mig till någon jag vill vara

Jag fikade med en vän på java
och även om doften av schillerska ligger kvar
är det inget jag tänker på längre
En gång i våras skrev jag att pf inte överlever utanför Schillerskars väggar
det är bara sant om man vill det.

Det är väl så
fika på Java men han som visade att man kan lita på män när jag gett upp för längesen
öl på stars med ovannämda och sådana där härligt störda människor som alltid garanterar en underhållande kväll
en bästis som dök upp spontant
och en promenad genom haga efter traditionsenlig bk-visit.

Ibland blir vissa kvällar
great successness
helt enkelt.

Igår när jag gick till bussen för att möta upp andreas och rickard på rockbaren
tänkte jag på att nu är det höst igen
för jag hade mina stövlar och gråa knästrumpor och halsduk
och Lars Winnerbäck sjöng i mina lurar
Ett år har gått och fast jag möter nytt den här gången
så levde känslan, just då, kvar på nåt sätt.


Jag antar att jag är dum ihuvudet.
Jag hatar att det krävs så mycket av mig
för att jag ska kunna stå rak i ryggen
och trots att jag faktiskt för det mesta
lyckas stå så
så krävs det så lite för att jag ska falla tillbaka igen
Jag kan inte bestämma mig för om jag förräder mig själv
eller gör mig själv en tjänst

förmodligen det förstnämnda, brukar bli så.

Igår kväll fick jag den där ursäkten
jag velat ha och behövt
och jag kan inte bestämma mig för om
det var en bra eller dålig sak
jag kan inte ens bestämma mig för om
det var ärligt menat eller inte

Jag har helt enkelt väldigt svårt att bestämma mig idag
det är väl som vanligt kan man tro
men nu är jag mer förvirrad än någonsin




och jag lovade mig själv att vara ödmjuk, social
låta det gamla va begravet - cool och kall
men jag ser ju vad du tänker,
fan, du ger mig inget val.
Nu kommer allting upp i alla fall

My tea's gone cold, I'm wondering why
I got out of bed at all
the morning rain clouds up my window
and I can't see at all
and even if could it'd all be gray
but your picture on my wall
it reminds me that it's not so bad
it's not so bad

Söndag är första dagen på min nya uppåtperiod.
Jag längtar efter höst.

I drank too much last night, got bills to pay,
my head just feels in pain
I missed the bus and there'll be hell today,
I'm late for work again
And even if I'm there, they'll all imply
that I might not last the day
And then you call me and it's not so bad,
it's not so bad and

- Ja det är Martin.
- Hej din tjej.
- Nejmen. Är det älsklingsdottern som ringer?
- Ja. Jag skulle bara meddela att Rangers möter Islanders 4:e November.
- Dom gör det va?
- Ja. Alltså. Ingen hint eller så. Jag bara säger att de gör det. Minsann.
- Ingen hint alltså?
- Nejdå. Det betyder inte alls sälj bilen och kom till New York och gå på hockey med mig.
- Nej, det trodde jag inte heller.
- Vad bra.
- Okej. Tack för tipset.
- Varsågooooood.
- Vi ses i eftermiddag. Nu längtar jag efter dig Michaela.

Det har gått fyra veckor sedan jag träffade min far nu, undantag 10 minuter när de kom och hämtade Sallys mat för att köra den till Jennie för två veckor sedan. (stor hund = mycket mat)

Jag längtar efter dig också pappa.

Jag börjar jobba efter schema om två dagar.
Jag kan:
- Kassan till vis del.

Jag kan inte:
- Göra återköp.
- Vissa plu-nummer som inte står i listan.
- öppnings/stängningsrutiner
- städrutiner
- tidningsrutiner
- lagret
- vart varorna står
- panten

YAY.

Men om två veckor åker jag iaf till Spanien - äntligen.

och det är sjukt att tänka på att om några månader är det New York och jag.
Som jag har väntat.

Preimären har ju varit.
i lördags.
Ursäkta, jag hänger inte riktigt med.
Nyss var jag uppspelt inför en student
som kom och gick utan att jag riktigt fattade det
men jag njöt
hela tiden

"jag verkligen sett dig idag.
Jag har verkligen sett hur du tänker och hur du menar."

Idag blandade jag ihop körsbär med tomater
såg genom fingrarna med barn som inte har tillräckligt med pengar
flörtade järnet med en småbarnspappa
åt gröt och somnade hos syster
åkte hem och tänkte bakåt och framåt och är nöjd med nu

Jag vill inte vara ensam inatt
fastän jag vet att jag måste
måste rensa, slänga och plocka undan
packa ner mina minnen
jag vill inte tänka tillbaka
jag vill inte bli påmind, inte än
det sticker av saknad
och av att jag måste göra det själv
jag vill inte vara ensam nu
men jag klarar det
inatt också

på tisdag sitter jag i en säng
i ett rum jag saknat
med en vän jag saknat
vi ska packa ihop saker
äta choklad
komma ikapp

Prata klart
inte vara bundna av utlandspriser eller interneträkningar

Jag är stolt över mig själv för att jag klarat det här så bra
Jag är stolt över henne som faktiskt flyttade till ett annat land

och jag vet att hon åker tillbaka
jag vet att det inte är över
bara en paus

men på tisdag behöver jag inte tänka på det.

Jag har nog aldrig saknat en människa så här mycket i hela mitt liv.

Idag är jag arg för att jag, trots att all denna tid har gått nu,
trots att vi inte har någonting att göra med varandra längre,
trots att jag inte ens är berättigad till en åsikt längre
tillåter mig själv att bli besviken.

Jag är arg för att jag trodde på något som inte blev
Jag är trött på att ingen, inte ens jag själv, förstår vad det var innan det blev.
Jag hatar att den person som jag borde vara med tills jag dör
är onåbar
Jag hatar att jag känner så

Jag hatar att allt annat än hämnd är fel
men jag orkar inte
Jag vill inte vara arg längre

Så jag dricker upp mitt vin nu,
jag fimpar min cigarett
och jag kan inte lova något
men jag ska försöka komma till insikt nu
Jag ska sluta vara en patetisk offerhora


(Du vet hur jag brukar låta - dramatisk och pretensiös
Du som läste mina tankar och värmde mig när jag frös
Du vet att jag aldrig gör dig illa, kommer va äckligt generös
men hela tillvaron känns så jävla meningslös

Jag borde inte älska så förtvivlat som jag gör
från djupet av min självömkan, jag vet
Det finns risker med kärlek, och det svider när den dör
men det var du som talade om evighet

Så nu planterar jag ett träd, dödens träd, en idegran
Jag låter dig flyga, vackra fågel
Nu är du fri, och jag är human)