There is a light that never goes out.


Idag hängde jag på ÖB, fixade resetjafs till NY med syster och var mest nöjd. Handla kampanjvaror på ett överskottsbolag kändes mest snålt, men jag var nöjd och inspirerad av min bragd träffade jag en jude för fika. Det gör inget att det regnar när jag ska röka för FRA hade byggt en byggnadsställning som skydd åt oss.
Vi fikar i vasa, det ska man göra har jag hört. Några hundra meter därifrån träffades vi för första gången för över tre år sen nu. För nära fem månader sen sprang vi segerrusiga med tomma pluntor och fulla kroppar ut därifrån, naivt längtandes efter mer.
Dumt egentligen, nöjda blir vi ju aldrig ändå.

Att lyssna på när jag pratar är lite som att åka med sexan kan jag tänka mig. Onödiga omvägar och platser man egentligen inte vill åka förbi, men man kommer iaf fram. förhoppningsvis.Eller vad vet jag, jag är nog mest trött och spela roll egentligen när hon duktigt och tålmodigt lyssnar utan att avbryta eller styra om.

Det är humor blandat med allvar, ämnen utan mening och sånt man egentligen inte vill prata om men gör det ändå, tills man spyr. Jag kan svära på att vi för en sekund eller två var sjutton igen, men det är försent för sånt. Vi blev vuxna, vare sig vi ville det eller inte. Det behöver egentligen inte vara något dåligt.
Vi talar om föråtelse, om försoning, om att gå vidare, om de vägar vi har gått och de vägar vi ska gå och jag kan fortfarande tala om det som gjort så ont, som fortfarande bränner och hon lyssnar och förstår, så jag vet att vi fortsätter att gå tillsammans.

Det är bara att följa vaniljssåsspåren.

Kommentarer
Postat av: felis

oj. men det ar okej. far jag fraga vilken?



for ovrigt ar bangkok svettigt och dant, men det ar battre an den tiotimmars bussresa som vantar imorron. sa inatt ska jag bli full och sova hela vagen.

2008-10-23 @ 12:00:56
URL: http://metromani.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0