Skam.
?Ibland hör jag människor som blir bestörta och ropar på skärpta asylregler så fort någon flykting slagit sin fru, smitit från en krognota eller helt fredligt vunnit på bingolotto.
Det är flyktingars plikt att vara hjältar, befriade från svagheter, dumheter och lidelser.
Likaså är det deras plikt att alltid tala sanning och genast berätta om allt det hemska det har varit med om.
Ingen tortyr har ägt rum, alla kroppsliga märken till trots, om inte offret villigt kan berätta det genast, helst redan för gränspolisen.
- Det är svårt för oss i Sverige att förstå vad som hände i Tyskland, sade Evert, när vi gick mellan de kala fälten som ännu inte var vårbrukade.
Ja, det är svårt. Och inte har man velat lära sig, inte har man velat fråga alla oss som kom under och efter andra världskriget.
Tror invandrarverket och polisen att min mor genast skulle ha berättat , om vi nu någonsin skulle ha flytt till Sverige? Skulle hon ha berättat för en ung, stilig polisman om hur Gestapomannen tryckte pistolmynningen mot hennes rygg?
Jag minns hur hon stammade av skam bara av att tvingas gå till hyresvärden och berätta att Gestapo hade slagit sönder toalettstolen.
Gestapo visste vad de gjorde; ni tror att ni skall försvara frihet och demokrati och andra stora ord, men vi skall minsann lära er, vi skall se till att era tankar måste syssla med helt andra ting, till exempel: vart ska vi förätta vårt tarv när toaletten inte längre går att spola? Till sist skall ni bli som djur, bara bry er om att sno åt er en brödbit från era ödeskamrater i koncentrationslägret.
Gestapo visste vad de gjorde, och svenska invandrarverket vägrar att inse vad som är torterarnas grundkurs; ?först av allt få dem att skämmas, skämmas, skämmas.?
Jag skulle gärna vilja berätta för invandrarverket att det tog flera månader i Sverige, varav två två månader av nästan ständig omsorg och uppskattning från en man, innan jag började berätta.?Ur Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson.
