JAG TALAR UTAV RÄDSLA ATT VA TYST.

Har nästan varit lite effektiv idag. Har börjat plocka, börjat rensa, snart klar. Lovar. Jag har alltid stört mig på det där med att jag aldrig slänger något. Även om jag vet att jag kommer hinna glömma av det och inte titta på det tills nästa gång jag rensar så kan inget kastas bort. Men jag blev glad för det idag när jag hittade ett gammalt julkort från therese längst ner i en låda. Det charmigaste jag varit med om och jag kan inte låta bli att le åt de vi var innan tonårsdramatiken tog över, den humorn vi hade, hur vi såg på livet, jag minns det och jag vet att inom oss finns de tjejerna fortfarande kvar. Jag är så glad att vi lyckades med det.
Jag tycker om att när jag kröp upp i min fåtölj i mitt lila flickrum i lödöse var det henne jag ringde, när jag låg i fosterställning i den hyrda soffan i kungälv var det henne jag ringde och under promenaderna med sally i kortedala är det fortfarande henne jag ringer. Jag tycker om alla julkort jag fått sedan dess, och alla jag kommer att få.