JAG TALAR UTAV RÄDSLA ATT VA TYST.

Studenten har passerat.
Jag skriver ingenting, för jag vet ingenting.
Bara att jag kände att det var dags,
att jag inte gick för kort tid på schillerska,
inte för lång heller.
Det var bara dags.

Jag kanske kommer sakna det,
hur som kommer jag alltid se tillbaka
och tänka på att jo, det var bra.
det var fint.

Jag är lite rädd för hur det kommer bli
till hösten
med mig själv
och med oss

Hur som så kommer jag alltid veta att
inte mindre än fyra personer
tog sig under mitt skinn
för det kommer de alltid att betyda

Våra dagar tillsammans är arkiverade i helgondagböcker
i bilddagböcker
och hur klyschigt och fjolligt det än låter
i mitt hjärta
nu och för alltid.

Jag uttrar er, då, nu, jämt och alltid.
What can I say when words are not enough?